måndag 5 december 2011
Varför är det så?
I dag ringde en av mina äldsta vänner och behövde prata av sig. Hon bor i Stockholm och vi ses inte så ofta längre, men vi är aldrig längre ifrån varandra än ett samtal. Hon frågade mig varför människor är så genomfalska och skriver massor med kommentarer på hennes facebook när något jobbigt drabbat henne, men inte när något bra och fint har hänt henne. Jag tänkte efter....om jag skulle skriva här i bloggen att jag var dödssjuk och hade två månader kvar att leva....då är jag ganska säker på att många hade haft sympatier med mig. Men om jag hade skrivit att jag vunnit fem miljoner på något lotteri. Hur många kommentarer tror ni jag hade fått? Nu valde jag i och för sig att använda mig av väldigt extrema exempel. Men säg till exempel att jag förlorat mitt jobb alternativt blivit befordrad!!! Var tror ni att jag fått flest kommentarer? Ligger det något i det hon säger, eller inbillar hon sig? Vad tror ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att folk börjar förstå hur viktigt det är med näring för själen. Precis som med allt annat kommer det att ta tid, många tar sig inte tid att verkligen se och känna att de lever och hur de lever. Andra är genomsvarta och klarar inte av att ge positiv feedback - de får ångest över att någon har det bättre än de har.
SvaraRaderaJag blir så glad när någon mår bra eller lyckas. Visst kan jag bli avundsjuk, det behöver inte betyda att den personen måste sänkas för att jag ska "vara bättre".
Usch, jag vill så gärna att alla ska se varandra och förstå hur viktiga var och en är.
Du är en fin person, Jennie. Du bejakar det goda i det du läser. <3
Kram
Jag märker samma sak på fb så har valt att logga ut mig på obestämd tid. Det känns inte äkta. Ena dagen har jag ont nånstans och gnäller och får tio kommentarer. Andra dagen skriver jag att min lille Henry har fått fina ord om sig från dagis. Ingen svarar. Att kunna ge andra snälla kommentarer eller "heja rop" är inte var mans eller kvinnas goda egenskap. Många är avundsjuka i sjukligt stora proportioner. Jag kan vara avundsjuk. Jag är avundsjuk på dig för din ärlighet och generositet. Du finns där för mig alltid och viker aldrig av. För din intelligens och för du skriver bra, du pratar så människor lyssnar. Din fina dotter och din utbildning. På Sandra för hennes sprallighet och obekymrade livsstil. På hennes snälla man och hennes söta flickor. På hennes hår på hennes fina radhus. Fast jag är avundsjuk på er och andra kompisar på ett sunt sätt och vågar erkänna det. Jag kommenterar mycket på din blogg men kanske lite mindre på fb med det beror på att vi har mindre fysisk kontakt pga avståndet
SvaraRaderaKramkramkram Mia
Ps vill gärna ha en egen dotter som du vet;)
Jag tror hon har helt rätt! Sedan är frågan om varför folk gör så. En del tror jag helt enkelt funkar så att om de ser att någon mår dåligt så vill de visa sitt stöd, för då behöver man det oftast mest. Medan om något bra hänt, så kanske man inte har mer att säga än "gud va kul, grattis". Sedan finns de ju de som inte kommenterar roliga saker av avundsjuka, och sånt är ju trist. Men så är de inne och kommenterar när något trist hänt, för att låtsas bry sig. Illa, ja!!
SvaraRaderaDet är svårt allt sånt där. Jag vill tro att jag kommenterar oavsett om det är positvit eller negativt. Jag gör det när jag känner att hag har något att säga, och att det jag säga är på riktigt.
KRAM
Mia=)
SvaraRaderaDu har massor
av fina egenskaper
bara så du vet=)
Massor som jag
avundas dig=)
På din fråga Jennie
så tycker jag mig
märka av detta lite
på fejjan men inte
så det har stört mig än.
Jag skriver kommentarer
på allt mina vänner
skriver på fejjan.
Kram Sandra o Inez
SÅ ni märker alltså av fenomenet på Facebook!?!?! Intressant!
SvaraRaderaMaria vännen, då kan jag fortsätta där du slutade och skriva att jag avundas dig för din ärlighet, din förmåga att få mig och skratta mig sönder och samman, jag är förbannat avundsjuk för att du får bo i Linnéstan i Göteborg;) där jag gärna hade haft kvar min lägenhet eller åtminstone en mindre. Dina söner är supergoa och söta med sina lockar och så har du de coolaste namnen ever på ett par linblonda pojkar med lockar, Malcolm och Henry! Du ska vara så jävla stolt över dem, över allt som sägs om dem på dagis...med all rätt! Avundsjuka är vanligt, men som du skriver så är det inte så kul att lida av osund avundsjuka!
Sandra R, tack för komplimangen!!:)
Kicki, du är definitivt en sådan som kommenterar på allt man skriver - oavsett! Helt rätt, det kan jag intyga, hihi;)
Sandra Göteborg, ge Inez den största kramen från mig!!!!
Kram på er alla