När ondskan håller sitt grepp om oss!

Jag har hängt på Aftonbladets sida stora delar av dagen, läst, lyssnat och tittat. Jag har ringt kollegor och kompisar för att få en annan synvinkel på det hela. Jag mår illa. Jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant. En ensam kille har alltså mejat ner runt 80 ungdomar på en ö i Norge under 90 minuter. Var fanns polisen? I centrala Oslo där en bomb just briserat i regeringskansliet? Nej, det håller inte. I 90 minuter har en ensam gärningsman kunnat härja fritt på en ö. Hur kunde de ske? Det är det jag vill veta.

Regeringskansliet var kanske en vilseledande manöver och den norska ön och lägret det verkliga målet? Fruktansvärt många unga människor fick sätta livet till för att en sjuk person under en lång tid kunnat planera detta ofattbara dådet utan att bli upptäckt.

Unga människor som hade en åsikt och en övertygelse om hur ett samhälle ska styras som inte överrensstämde med gärningsmannens. Det behövs bara så lite, olika åsiker!

Vem är han Anders Behring Breivik?

En ensam terroirst, det är vad jag tror! En människa som har en så skev syn på samhället att han är beredd att massmörda, vad var det, 92 personer allt som allt?

Det är ytterst tragiskt, det är världen som den ser ut i dag, hur ogärna jag än vill ta det till mig!

Mina tankar går till alla de som mist anhöriga. Jag hoppas att de finner den styrkan som behövs för att ta sig vidare. Vidare efter vad som är helt otänkbart för föräldrar - att barnet de fött upp inte längre finns vid deras sida. Att syskon, övriga familjemedlemmar och vänner till de som så brualt mördades på ett sommarläger ska hitta den styrka som behövs - det är min sörsta förhoppning mitt i detta elände!

Jag sitter bara och gapar....

Jag tror inte det är sant när jag ser på tv vad som hänt och händer i Oslo just nu!
Herregud!

De är den 22 juli 2011 och det är mitt i semestertider!

Terrorismen har slagit till i Oslo

Jag dör hellre!

Jag dör hellre flera gånger om än och har på mig denna klänningen i sommar. Tyvärr!

Knivig situation!

I Göteborg finns Maria, min kompis sedan fyra år. Att vara kompis med henne innebär många hysteriska skratt och knäppa konversationer. När jag loggade in på bloggen just i denna stund hittade jag följande meningar i en av hennes kommentarer: " Henke är rödnäsad, har hängpattar och 30 plus mage. Jag får äckelkänslor. Ska jag ta upp det med honom?"
Henke är hennes sambo sedan tio år eller nåt. Hon sitter just nu med sin son som inte vill sova och tittar på filmer som familjen spelade in i somras. Henke är bar på överkroppen och eventuellt solbränd på näsan, vad vet jag? I alla fall, vad tycker ni läsare, ska Maria ta upp detta med Henke?

Se det hela med glimten i ögat för det vet jag att Maria gör:)

Jag tycker hon ska avvakta läget. Det är min personliga åsikt! Jag menar, hängpattar, röda näsor och tjocka magar är väl tillstånd vi alla drabbas av förr eller senare i livet.

Hur tar man upp en sak som detta med sin sambo?

En annan Maria, också bosatt i Göteborg, kom med en lockande idé om en tjejhelg för henne och mig. Hon och jag hela helgen, utan män och barn - Ja tack!!

Maria H, om du läser detta. Jag ska försöka klämma in en helg som denna i mitt liv


Till sist vill jag bara erkänna mitt misstag att tidigare i dag tro att regnet som vräkte över Osby skulle stanna hela dagen. Jag hade fel! Eftermiddagen och kvällen bestod av strålande sol, blå himmel och när jag och Lova kom ut med vagnen gick vi en längre runda än vanligt. Vi mötte ankor, en snäll farbror och grannen till mina föräldrar som alltid är snacksalig. Lova fick gunga, fika på mormor och morfars altan och äta äppel från äppelträden som finns överallt på mina föräldrars tomt. Lyckliga hon, lyckliga jag!