lördag 17 mars 2012

En del av mitt hjärta dog i dag!



Till minne av Sandra 1979-2012

I förmiddags fick jag ett telefonsamtal som jag sent ska glömma. Det plockade upp mig ur vardagen och slungade mig rätt in i väggen. Chockad försökte jag få pusselbitarna på plats för att se den helheten som vännen på andra sidan luren prackade på mig. Jag tänkte, hon ljuger...men det finns vissa saker man aldrig ljuger om. Som en annan persons olycka. Marken försvann under mig och sedan dess har allt varit ett töcken. Telefonen har ringt, folk har undrat, jag har glömt bort att äta och tårarna rinner konstant. Förutom vissa absoluta måsten så har jag bara suttit i soffan med en filt om mig. Det har varit den värsta dagen i mitt liv!

Sandra, min älskade vän, varför? Hur kunde detta hända? Du var ju mitt uppe i livet. Du messade mig i ena stunden och i andra stunden är du borta. Du skulle ju komma hit ner och träffa mig och Lova, det hade vi bestämt. Du och Maria var på väg, men barnens sjukdomar kom emellan. Vi skulle ha setts, pratat minnen, fikat och skrattat...som förr....som innan barnen. Nu får jag aldrig mer höra din klingande röst eller ditt upplyftande skratt, det som var typiskt för dig! Det som varit ett stående inslag i mitt liv i nästan sex år. Du var en av de första vännerna jag fick som nyinflyttad till Göteborg. Du visade mig staden, de trevligaste fiken och de bästa butikerna. Du skrattade när jag gick vilse eller körde som en "bonde i stan". Du var aldrig längre bort än ett samtal och det var tack vare dig som jag träffade en annan fin vän, Maria.

Klockan 07.00 i morse var Sandra på väg i bil från sin bostad till svärföräldrarna där hennes sambo och två flickor väntade. De skulle ha spenderat lördagen och söndagen med svärföräldrarna, men Sandra kom aldrig dit. I stället kom hennes bil av än så länge okänd anledning över i motsatt körbana och i hög hastighet nuddade hon en annan bil. Det räckte! Det räckte för att föra den andra bilen av vägbanan och Sandras bil voltade flera gånger innan den slutligen hamnade på taket många meter från vägbanan. Med stora inre blödningar, flera brutna ben och krosskador fördes Sandra i ambulans tillbaka till sjukhuset i Göteborg där familjen bor. Hennes liv gick inte att rädda. Efter sig lämnade hon sin sambo Daniel och deras barn Elvira som är 4 år och Inez som är 4 månader.

En del av mitt hjärta dog i förmiddags!

Sandra, jag kommer aldrig att glömma dig. Jag ska stötta Danne i hans uppfostran av era barn. När jag kommer till Göteborg ska jag ska ge Elvira och Inez det som jag vet att du ville ge dem, i den mån jag kan. Jag ska se efter dem, minnas dem på deras födelsedagar...och när de blir stora nog ska jag berätta för dem om deras mamma, deras fantastiska mamma! Varenda gång jag ser kärlek och vänskap ska jag tänka på dig, som en hyllning till dig. Tack för alla fina minnen och tack för den tiden jag fick vara din vän.

Vila i frid





21 kommentarer:

  1. Jag tänker på Sandra, hennes familj, dig vännen och alla sörjande!
    Livet är så skört, så orättvist och det går inte att förstå!
    Så meningslöst!
    Vila i frid Sandra!
    kramar från Caroline

    SvaraRadera
  2. Detta fick mig att gråta! Jennie vilken tragedi! Det gör mig ont och jag blir alltid berörd när unga människor råkar ut för olyckor. Ta hand om dig och ordna med barnvakt så att du bara får vara. Ta varje fas av sorgen och bemöt den hoppa aldrig över ett steg. Sakta kommer livet tillbaka som du minns det.
    Sandra vila i frid
    // Carina

    SvaraRadera
  3. Jennie, jag gråter för dig och för Sandras familj. jag tänker på dig och hoppas du får mycket stöd i din sorg. KRAM Elin

    SvaraRadera
  4. Jag gråter!! Tänker på dig Jennie och vad du gått miste om, en kär vän! Du skriver med så mycket inlevelseförmåga jag kan bara tänka hur du mår just nu. Det är tungt men varje dag kommer bli ljusare. Ta hand om dig! Kärlek/ Kajsa

    SvaraRadera
  5. Jag beklagar sorgen för din vän

    SvaraRadera
  6. Beklagar sorgen! Väldigt fint skrivet av dig

    SvaraRadera
  7. Det är tråkigt när en ung person som Sandra går bort före sin tid. Mest orättvist och meningslöst. Jag är ledsen att du drabbades av detta. Ska du vara hemma från den resan du skulle göra? Vi måste träffas snart för jag saknar dig
    Stor kram från Annika

    SvaraRadera
  8. Idag har jag gråtit. Gråtit för de två små flickorna som aldrig mer får träffa sin mamma, höra hennes röst eller krama henne. För pappan till barnen som förlorat sin livskamrat och andra vinge här i livet. För föräldrarna som bestulits på sin dotter och de minnen de ännu inte skapat med henne. På all övrig familj, vänner och bekanta som nu saknar något i sitt liv, som flyter fritt i den djungel av frågor och tårar som just nu känns evig.
    Jag gråter för Sandra vars livslåga släcktes på en kort stund och som nu aldrig tänds igen.
    Livet är så skört och det krävs något stort för att se det vackra i det lilla.
    Idag går alla mina tankar till Sandras nära och till dig Jennie. Du är berövad på en bit av ditt hjärta.
    Kramar och kärlek från en annan Sandra.

    SvaraRadera
  9. sÅ himla orättvist livet e xtra sorgligt e det att med att det ska till sånt här för att reflektera mera om vad familjen e värd för oss .
    kramar till dig
    jag kommer upp en kväll i veckan o snackar

    kram anna

    SvaraRadera
  10. Mina tankar går till dig i denna svåra stund
    Kramar dig Jennie

    SvaraRadera
  11. Vet inte vad jag ska skriva... tänker på dig <3 finns här <3

    SvaraRadera
  12. Stor kram till dig, du ska veta att jag tänker på dig!

    SvaraRadera
  13. Kram till dig Jenny

    SvaraRadera
  14. Tack för alla fina värmande kommentarer och den stöttning ni ger!
    Kram till er alla

    SvaraRadera
  15. Vila i frid Sandra

    Fint inlägg vännen min

    Jag är så ledsen att mitt hjärta snart spricker.Hur mycket tårar kan vi producera? Överallt påminns jag av henne, hemma på stan och på jobbet. På jobbet har jag ett foto av henne när hon håller en nyfödd H. Jag gick tillbaka i jobb i dag men gick hem vid lunch för jag klarade inte sitta där.

    Till er som läser Jennies blogg vill jag bara sägahåll hårt i era vänner för en vacker dag kanske de inte finns där. Sandra och jag har känt varandra i femton år
    Kramkram Mia

    SvaraRadera
  16. Tänkvärt Maria. Förstod tidigt attt även du är drabbad av detta fruktansvärda. Ta hand om varandra/Kajsa

    SvaraRadera
  17. Så fruktansvärt hemskt och sorgligt! :((
    Beklagar sorgen.

    Kram

    Stina

    SvaraRadera
  18. Tack Stina, jag vet inte om jag någonsin berättade om detta för dig? Tror att vi fick kontakt ungefär samtidigt som detta hände. Jag förlorade en vän och fick en ny, i dig! Kram

    SvaraRadera
  19. Ja, du berättade detta för mig då det hände. Ja, livet kan verkligen ta oväntade vändningar. Ja absolut, du har en vän i mig :)

    Kram på dig

    SvaraRadera