måndag 17 januari 2011

När livet rullar på!

Amelia Adamo

Livet fullkomligen rasar i väg. Jag plockar upp småbitarna som blir kvar, försöker göra dem till minnen, fotograferar och skriver. Minnena ska jag ha sen, när jag sitter där i min gungstol,eller rullstol kanske är mer troligt, och ser tillbaka på ett liv som gick alldeles för fort förbi. Det är sorgligt att tänka så, att jag ska bli gammal, att Lova blir vuxen och klarar sig bra utan mig. Visserligen är det precis det jag hoppas på, att hon ska klara sig utan mig. Det är ju därför jag finns för henne nu. Jag lånar henne, uppfostrar henne efter konstens alla regler och lär henne både de skrivna och de oskrivna regler som finns runt omkring oss. En vacker dag när hon kan allt det där kommer hon flyga i väg, som en fågel ur en hand, ur mina händer och ut i stora världen. Då ska hon vara rustad! Så det är dubbelt det där, Lova är till låns och det vill jag att hon ska vara, men samtidigt vill jag frysa tiden så att hon är beroende av mig jämnt! Föräldrarskapets paradox?

Nu var det dock inte Lova jag skulle snöa in på, men som jag osökt gjorde ändå! När livet rullar i väg alldeles för fort så är det barnen som är de mest konkreta bevisen på det. De växer, de utvecklas och det syns! Vi kan inte undgå det!
Jag skulle egentligen köra ett svar-på-tal-inlägg gentemot Amelia Adamo (ni vet hon, karriärskvinnan som startade tidningen Amelia, the rest is history...) Jag blev nämligen lite halvt irriterad när jag nyligen läste en artikel om några av hennes uttalanden om dagens mammor till små barn. Eftersom jag inte hittade artikeln vill jag inte gå in på det nu, det får bli vid ett senare tillfälle, men när jag satt och tänkte Adamo då kom även dessa tankar upp om hur fort livet egentligen rasar i väg. Det var inte för att hon blivit rynkig på senare tid utan för att det var inte länge sedan hon var småbarnsförälder själv - åtminstone skulle nog hon skriva under på det! Tror ni inte? Tiden rasar ju i väg! Säkert även för Amelia Adamo. Hur, undrar jag då, kan hon ha glömt det?
Jag får helt enkelt följa upp detta inlägget för jag hittar inte artikeln trots ihärdigt letande! Kan den vara slängd tro?
Fortsättning följer (eventuellt)

4 kommentarer:

  1. Jag tror också jag läst den=) Vi får väl se om du hittar den.
    Det är så kul att läsa det du skriver för det är grymt bra=)Snart slutar jag jobbet, yeeaah=)=)
    Kram Sandra=)

    SvaraRadera
  2. Tack för komplimangen! Jag fick ditt mail i går;) Mycket tjusigt!! Va säger Elvira själv?
    Kraaaaaaam

    SvaraRadera
  3. Såg din gamla blogg där du skriver om hur ens intressen kommer i skymundan när man får barn. Har upplevt detta starkt efter att jag fick mina barn, men försöker nu hitta tillbaka till åtminstone lite av det jag tyckte var roligt förr. Skriver om detta på min blogg: http://mammapassioner.blogspot.com/

    SvaraRadera
  4. Hej Camilla! Va trevligt att du hittat hit, jag ska kika in till dig:)

    SvaraRadera