Jag och Ove Sundberg?

Kräkframkallande

Jag tänkte börja med att varna för att detta inlägg kan komma att innehålla egenpåhittade begrepp som inte går att slå upp på Wikipedia. De är helt och hållet skapade i min hjärna och används säkerligen enbart i de texter jag präntar ned. Inlägget skrivs med en stor skopa ironi och det hoppas jag ni har i bakhuvudet när ni läser texten. Jag orkar nämligen inte infoga ;) i var och varannan mening, det tramsar till texten tycker jag, så jag försöker använda mig sparsamt av följande små tecken ;) :) :(

Nu ska jag komma till saken.

Ove Sundberg i Solsidan, den snåle fan, han och jag skulle ALDRIG kunna bo under samma tak. Vi hade inte bara brottats med problem som ett icke fungerande samliv, olika syn på hur mycket en vara för kosta eller det faktum att han snor saker av folk i grannskapet för att han är för snål för att handla sakerna själv. Nejdå, det hade varit det lilla i sammanhanget. Sådana som Ove får min mage att vända sig ut och in. Han är inte bara ekonomiskt snål, alltså snål på grund av att han vill ha en liten budget på banken in case of. Det är ju ett ganska sunt tänkande men Ove är allt annat än sund. Han tillhör den lilla skara människor i vårt samhälle som är så snål att han förmodligen skriker när han skiter. Och det är illa! Det är riktigt jävla illa. Han blir lika glad att kunna spara en tia som en annan blir när man vinner högsta vinsten på lotto. Det är sjukligt. Ove är en karaktär, en uppgjord förlöjligad och sorglig karaktär som människor ska skratta åt. Men vad gör vi om vi råkar ut för en Ove Sundberg in real life? Jag hade strypt fanskapet! Jag har mycket svårt för människor som är snåla. Det gör ont inom mig, jag lovar! Som tur är stöter man inte ofta på en Ove Sundberg, men däremot stöter man ofta på Ove Sundberg light, alltså någon som är en lite sundare version av Ove. Även där kokar adrenalinet i min kropp och jag gör mig redo att strypa....fanskapet....

Det är så, jag har jättesvårt för snåla människor! Nu menar jag inte människor som lever ekonomiskt på grund av dålig ekonomi till exempel. Det är sunt och kanske inte alla gånger något man rår över själv. Det är så mycket bättre att leva lite snålt än att ha storhetsvansinne och hamna hos Kronofogden när man är arbetslös. Ellerhur? Den sortens snålhet stör mig inte.

De riktigt snåla fula fiskarna har ofta pengar, mycket pengar! Tro fan att de har, de betalar ju aldrig för sig. De bidrar inte till den där blomstrande samhällsekonomin som vi så hett strävar efter. Gynnar inte småföretagarna. Skänker inte pengar till någon organisation överhuvudtaget. De bara åker snålskjuts rakt igenom hela livet. På alla, vänner som ovänner! Jag undrar om det någonsin går upp för dem att pengar på kontot har noll betydelse när det väl gäller? Vad fan ska de med pengar till när de inte kan spendera dem? Sova på dem? Torka sig i r-n med dem?

Sen ligger de där på sin dödsbädd och tänker

- Aha, det funkar alltså lika bra att torka r-n med toapapper? Det var som fan!

Nej fy, va tramsig jag blir nu. Jag tendrerar att bli det när jag diskuterar snålhet. Det är bara ytterligare ett tecken på vad jag känner för snåla människor. Det gör ont ända in i märgen. Snåla kompisar har vi väl alla haft någon gång. Jag hade en, jag nämner inga namn! Vi umgås inte längre i dag. När vi kom hem från skolan (till henne) kunde hon och hennes mamma bre smörgåsar till sig själva utan att fråga om jag ville ha. Jag kan inte bestämma mig för om det är snålhet eller bara en otrolig brist på social medmännsklighet? Kanske en kombination av båda?Jag glömmer det aldrig i alla fall, det stör mig än i dag! Jag skulle aldrig göra mat eller fika åt mig själv på hemmaplan utan att fråga om min gäst vill ha något. Att dela med sig är något som jag hela tiden tänker på att föra vidare till Lova. Hela tiden! Snålhet är fullt, egoistiskt och kallt beräknande. Snåla tänker hela tiden på kronor och ören, de glömmer bort att leva och vara. Lev och unna dig, det är mitt motto. Du kan dö i morgon!

Jag hade också ett kompispar i min bekantskapskrets när jag var ung och dum. De gjorde "High five" när de lyckades spara en femma på ICA Maxi eller när någon av dem hittade en tia på gatan. De skröt om sina klipp vitt och brett, betalade aldrig en krona mer än nödvändigt när vi skulle ha fest, spelade dumma när frågan om pengar kom upp och "glömde" sin plånbok hemma vid de mest lägliga tillfällena. Jag är glad att jag inte träffar detta paret i dag för då hade jag nämligen jämnt riskerat fängelsestraff för misshandel. Tänk att stå med ena foten på Hinseberg och andra mitt uppe i livet. Herregud! Det är tur att man blir äldre och klokare med åren. I dag sorterar jag snabbt bort nya beantskaper som visar sig ha en snål livsstil.

Jag satt som på nålar när jag såg på Solsidan. Redo att flyga upp och banka skiten ur teven! Visst, jag skrattade åt många scener men så fort Sundbergs fula nuna dök upp klack något till inom mig. Jag nästan hörde hur det klickade. Jag tänkte många gånger

- Meeeh för helvete tandläkarOlle (Felix Herngrens karaktär) slå honom då! Nita honom!

Ja du Ove Sundberg, hade du kommit till min midsommarfest med endast ett paket knäckebröd och lite salt, då hade du åkt ut med näsan före.