Att äta oliver med inbakade soltorkade tomater i går kväll till ostbrickan fick mig osökt att minnas Grekland. Det fanns en period i mitt unga liv då jag hade en hang-up på Grekland. Jag åkte dit varenda sommar i ganska många år. Fastlandet, Kos, Rodhos två gånger, Kreta och några andra öar som jag inte ens minns namnen på. Jag älskade detta land, människorna, maten och solen. Jag älskade kulturen och att ha en solbränd kropp. Gamla stan i Rhodos swept me of my feet. Trots att jag villade bort mig fullständigt flera gånger bland de låga stenhusen, så blev jag aldrig rädd. Det kändes som om jag hörde hemma där. Rhodos var en favorit. Den ena centrala stranden i Rhodos stad var blåsig så den kallades the windy beach och den andra centrala stranden var ett riktigt turisthak där man knappt såg stranden för alla solstolarna. Vilken tror ni jag valde? The windy beach såklart....stillheten var slående. Vattnet var först smaragdgrönt inne vid kanten och koboltblått längre ut. Stranden var ingen strand utan bestod av små stenar, nästan som en singel. Jag trotsade det och köpte en extra tjock solmadrass att ligga på! När jag låg där var det bara jag och mitt resesällskap mot den oändliga synen av vatten. Någon gång i bland dök ett stort lastfartyg upp långt där ute eller ett flygplan långt bort på himlen. Vi låg nere vid vattenbrynet så då och då fick jag ett salt stänk över kroppen, det räckte för att jag skulle hålla mig sval i den stekheta solen. Skulle vi bada fick vi gå med badskor ner i vattnet eftersom stenen fortsatte ut i havet.....men efter ett tag försvann botten och vi guppade rundor i ett stilla hav. Jag saknar denna tiden, ett bekymmerslöst liv där den grekiska sommaren var ett mer säkert kort än den svenska vad det gäller vädret. Jag behövde aldrig tänka regnkappa och gummistövlar, för jag visste att det skulle vara idel solsken. Det var bra mycket godare med fetaost och aubergine än västerbottenost och flodkräftor. Sillen kunde de behålla här hemma för jag åt hellre bläckfisk.
Livet var härligt. Det är härligt nu med, fast på ett annat sätt. Jag känner att det får bli en tur till Grekland snart för jag vill visa Lova det jag upplevde
Åååååå nu blir jag med sugen på att åka=)=)
SvaraRaderamen jag tror det kommer bli Bohuslän i sommar som vanligt.
Både trist men ett kärt återseende varje gång=)Nu är stugan renoverad oxå så det känns lite fräschare.
Daniels föräldrar åker till frankrike som alltid.Så dom slipper vi även i år=)=)
Kram Sandra
Guuuud va härligt detta låter. Jag skulle kunna boka en resa på studs:)/Kajsa
SvaraRaderaÅh jag car också helt vansinnigt förälskad i Grekland som yngre. Den grekiska övärlden! Håller med dig helt om Gamla stan. Maten där är så underbar. Älskar än idag att äta grekiskt. Blir också liten sugen på att åka dit igen faktiskt. Undra om mannen skulle gilla det.. tåls att utforska i framtiden.
SvaraRaderaKRAM
Sandra, Bohuslän ska tydligen vara helt underbart, om ni ska vara där så får vi åka upp och hälsa på er i sommar:)
SvaraRaderaKajsa, ja ellerhur man blir sugen!!! :)
Kiqi,åååå du med? Jag skulle kunna leva på grekisk mat,tror jag;) Moussakan är så lovely tex, för att inte tala om deras grillspett och deras sallad med fetaost och solmogna tomater!
Du får fråga mannen din så kanske det blir en resa tids nog. Jag ska försöka slita min man i från verkstaden i två veckor i sommar, undra hur det ska gå? Världen kanske går under om han stänger två veckor för en semester? Hemska tanke, hahaha! (Nu var jag ironisk)
Kram på er