En fråga som jag tycker är högst angelägen just nu. Det räcker nämligen med att jag öppnar en tidning och jag får budskapet kastat i ansiktet. Sträva hela tiden efter att vara så snygg som möjligt. Är du inte det så hjälper tidningarna dig mer än gärna på alla tänkbara sätt med ditt hopplösa utséende. Sträva efter att ha ett riktigt drömförhållande med din man. Har du inte det, gud förbjude, så hjälper tidningarna dig gärna att renovera både ditt sexliv och din man så att han blir lite mer attraktiv igen. Ha ett så fint hem som möjligt, så välartade barn som möjligt (gärna två, för det är det mest vanliga och du anses normal) Har du inte två barn utan, hemska tanke, tre barn, ja då blir det krångel när ni ska ut och resa. Du får boka extrasäng åt det lilla extrabarnet, sladdisen som bara kom till sådär utan planering och eftertanke! Är du över 35 och bara har ett barn bör du ligga i lite så att du inte blir för gammal för det andra barnet. Tänk på alla hemska saker som kan hända med ett barn när mamman är för gammal. Visste du inte det, slå då upp en tidning så lovar jag att du blir väl informerad om riskerna.Är det någon som fortfarande inte gått in i väggen, så kan jag fortsätta!
Har du hög utbildning och ett statusfyllt jobb? Nähä, då kanske du ska se över det. Vem vill stå i kassan på Konsum eller jobba med de nyanlända svenskarna och städa toaletter på Mc Donalds? Någon?
Denna press och stress, vi utsätter oss för den varje dag. Vi har ett val men det är mycket svårt att undvika de "goda råden". De finns ju för fan överallt. De har liksom smugit sig in med åren, accepterats, kommit för att stanna - eller? Har de kommit för att stanna och skapa ångest bland både unga tjejer, småbarnsmammor och medelålders kvinnor? Ja, jag tror tyvärr det!
Hur gör ni andra för att värja er? Märker ni det? Bortser ni från det?
Som om detta inte vore nog, eller kanske snarare, som ett resultat av detta ökar klyftorna i samhället. Segregeringen märks allt tydligare och vi dömmer personer efter utséende och jobb.
Reflektioner?
Ja visst är det en aning hetsigt i media framför allt, håller med! Men jag får nästan budskapet ätt det är just tre barn som gäller om inte ännu fler...desto fler barn desto högre status. Men då handlar det såklart inte om att barnen ska se ovårdade ut nej då, fyra små modekids med de helt rätta kläderna och treniga frisyrerna! Och att det här med statusjobb är lite passé, nu gäller det att förverkliga dina drömmar och göra det där kreativa som du tänkt på länge men inte vågat, som att öppna din egna affär där du säljer dina egna målade tavlor. Typ. Och att sälja lägenheten i storstaden och flytta till the-middle-of-nowere och ändå har massor av pengar över som du skänker till välgörenhet. Du bakar ditt ekologiska bröd själv, virkar, stickar och syr barnens kläder som är helt moderiktiga, och samtidigt har du massor av tid över att bara vara. Med dina barn. Umgås. Så åker du på lyxresor till NY eller Paris och inhandlar de dyraste väskorna som du sedan sitter med i kohagen och dricker din hemgjorda saft på din handvirkade filt med dina moderiktiga barn.
SvaraRaderaDet var min reflektion :-D
KRAM!
Det är signalerna jag får när jag läser media...
kram!
Kul att få läsa om hur du uppfattar det från media:)Det låter väldigt bohemiskt!
SvaraRaderaSå uppfattar jag inte det alls förutom när det gäller maten för där har jag märkt av förändringen att vi går mer och mer tillbaka till det hemmalagade och till ekologiska råvaror.
Jag hörde faktiskt senast på nyheterna i går att det här med ekologisk mat och det som du gör hemma i matväg värdesätts mycket bland den högre medleklassen. Jag tror det var något område i Stockholm som de hade filmat i. De söker sig till små butiker, maten är dyr, men de vet vad de är ute efter...och något halvfabrikat duger inte! Jodå, så det ligger något i det! Efter årtionden av färdiglagat och frysta boxar från ICA har vi insett att det inte är bra för oss, våra kroppar. Fast än så länge är det en liten grupp i jämförelse, men det kommer mer och mer! Detta tycker jag enbart är bra och här hemma lagar vi till 80 procent allt från grunden:)Jag behöver inte känna något dåligt samvetet gentemot Lova och vad hon växer upp på eller för egen del...det jag ger min kropp är oftast bra mat...förutom allt godis jag stoppat i mig genom åren som det nu är slut med, tack och lov;)
Detta känns naturligt för oss, men för vissa familjer tror jag att det kan kännas som ett stressinslag. Man sitter där på kvällen i soffan, helt slutkörd, och förbannar det faktum att man gav sina barn fiskpinnar med snabbmakaroner tre gånger den senaste veckan;)
Men att vi skulle dra oss mot landsbyggden eller the-middle-of-nowere (som vi själva har gjort) känns inte så aktuellt bland den stora massan med tanke på urbaniseringen som fortfarande sker i Sverige. Allt som står i media är ofta riktat till storstadsbefolkningen också. Köp Amelia och få gratis hudvårds behandling, men bara i storstadsregionerna...är ett sådant här emempel! Du ska bo i en stad, du ska vara lyckad jobbmässigt, du ska ha pluggat, du ska...du ska..
Denna press och stress!!!
Men på sikt däremot så tror jag nog att vi blir tvugna att gå tillbaka till den lite mer bohemiska livsstilen (den våra morföräldrar föräldrar levde efter)...där vi stickar eller på annat sätt tillverkar våra egena kläder, köper mycket second hand, producerar mycket av den egna maten och lagar all mat, bor i små söta röda hus med vita knutar i glesbygd/landsbygd. Det håller inte i all evighet att kräva det som vi kräver av oss själva i dag...
Utbrändheten sprider sig som en löpeld och flera unga, framför allt tjejer, är deprimerade och det har säkert något att göra med alla krav de känner från tidiga åldrar!
Tonårstjejer och deras hälsa är ständigt i fokus tycker jag!
Kram vännen!
Sorry för stavfel och särskrivningar, har fullt upp med en liten buse som förstör mina blommor;)
SvaraRaderaHAhhahaa.. Caroline, jag dör. "sitter med i kohagen och dricker din hemgjorda saft på din handvirkade filt med dina moderiktiga barn". Du är ju bara för bäst.
SvaraRaderaJag har däremot inte den bilden av folk, och inte att man ska ha många barn heller, generellt. Inte bland majoriteten här. Men i den krets jag har delar av nina rötter så. Bland svarta är ju 3 barn typ minimum. De som bara har 2 har "försvenskat" som om det vore negativt. Och gud förbjude 1 eller inga barn. Om det är självvalt alltså. Personligen tycker inte jag heller att 1 barn är ett bra val, inte heller 2. haha.. Jag vill ha minst 3, helst 4 (vilket jag nog får glömma) då jag gillar det antalet. 2 ökar risken för ihopgaddning mot andra, och ensambarn risken för bortskämdhet och minskad social kompetens. 3 ger ypperlig grund för att lera sig verka i grupp och inte stöta ut någon och 4 känns ultimat för då blir aldrig någon ensam när man ska utföra paraktiviteter. Men som Jennie säger så känner samhället utformat för en familj på 4. 2 vuxna, 2 barn. Parkeringsplatser, utfarter, infarter är anpassade för en vanlig personbil, inte minivans eller liknande. Minivans behövs ju bara om man har "många" barn. Familjerabatter gäller 2 vuxna och 2 barn. Övriga barn får man betala extra för, sorry liksom. osv osv.. Ja det är verkligen inte afrika det här, haha.
Sedan håller jag med om att det kommit en väldig flash av "jag gör allt själv"-hysteri. VIlket jag iof ser som positivt. Sdan får det inte bli på nivån att man bränner ut sig. Man ska ju göra efter sin förmåga. Eftersträva att göra det bästa, men känna sig nöjd när man presterat vad som är rimligt för en själv som person. Det är ju inte direkt rimligt att jag ska kunna starta eget, bli superrik, flytta till ett stort hus, få 4 eller 5 barn, kunna resa med alla dessa barn på perfekt solsemstrar där vart enda barn beter sig klanderfritt, orka shoppa dyrt och sedan sitta på min stora altan och sippa chai hela dagarna, när jag inte städar och bonar golv eller syr upp månadens gardiner och dukar för alla rum i det stora huset.
Jag värjer mig mot all denna "få den perfekta"-hysterin genom att läsa med ett inspirerat öga, men sund hjärna. Genom att leta möjligheter, men inse begränsningar, genom att känna tacksamhet för allt jag har som många andra inte har. Det tog mig dock tid att komma hit. Jag satt ju en gång på en parkering utanför psyket här, i väldigt dåligt skick. Noll självförtroende eller självkänsla. Kände noll värde som människa, och såg mig som en misslyckad 20-åring med noll möjligheter till framtid eller framtida familj och barn. Allt tack vare en cykelolycka som satte stopp för alla mina planer och framtidsdrömmer typ. Det krävdes starka mediciner, många kniv och rakbladssår, en väldigt engagerad mamma, kurator och resursteam, riktiga vänner, en oas för verklighetsflykt och ett jobb som aldrig funnits i mina tankar innan, för att få mig upp på fötter och fram till där jag är nu. Men jag jobbar hela tiden med själv, än idag.
SÅ som svar på din fråga Jennie. JA DET ÄR VI! ;-)
Kram
Sådär spontant Kiqi vill jag bara skriva att jag är oerhört glad att du tog dig igenom en sån jobbig tid som den du beskriver efter cykelolyckan...annars hade jag kanske aldrig fått träffa dig!! :) (STOR KRAM)
SvaraRaderaKul om fler svarar på frågan och skriver sina uppfattningar! Hoppas på fler svar nu innan jag kommenterar igen!
Smart att du hittat ett bra sätt att värja dig mot "den perfekta livsstilen"
Det måste man göra, man blir väl knäpp annars.
Jag läser ju mycket tidningar med budskap och hade man inte haft vett att kunna bortse från vissa saker som skrivs, så hade det kunnat bli jobbigt. Det jag menar är, att alla har ju inte det (ett slags cencurerande)...och då kan det bli jobbigt för den personen....en slags inre stress...en stress som i värsta fall leder till ångest, dålig självkänsla mm! Därav frågan - Är vi tjejer för hårda mot oss själva?
Du svarade ja....jag svarar ja....hur svarar andra?
Det här var intressant
SvaraRaderaJag svara ja på frågan.
Jag har själv två tonårsdöttrar och ser detta i verkligheten. Jag ser hur media kan påverka och stjälpa. Mina tjejer tar åt sig av mycket som tidningar skriver och vad som sägs på tv eller på datorn. Det blir en stress för dom att hålla jämna steg med det som tidninagr mm vill att dom ska göra eller hur dom ska se ut.
Jag märker också detta så fort jag öppnar en tidning. Den uppmanar mig att röra på mig eller fixa till mitt hår eller skaffa mig ett bättre jobb alternativt löneförhandla.
Jag är vuxen men jag påverkas ändå.
Vi har tre barn mannen och jag. Vi har alltid upplevt att det blir problem när vi ska boka hotell
//Carina
YES på frågan och YES på hur jag uppfattar media. Jag upplever det som du ungefär!Vi tjejer blir hårda mot oss själva mkt pga media. De flesta medier vill "hjälpa" till med dig och ditt utseende,ditt förhållande,dina barns uppfostran,vad du ska äta osv. Det gäller att sortera och filtrera innehållet grovt annars blir man dum i hela huvudet;)
SvaraRaderaTvå barn verkar vara det som gäller och dessa två barn ska ha välutbildade föräldrar med tjock plånbok.
Visst kan man väl läsa om fattigdomen bland barn i Sverige men då är det alltid en ensamstående mammas kamp de har skildrat. Är man två föräldrar vilket är det vanliga då ska man ha det bra ekonomiskt.
Inget annat finns på kartan.
Sen är det snacket med och spara, spara till barn, spara till semestrar, spara till pension och ny bil. Men tänk på dom som inte kan spara. Långt från alla kan spara till alla dessa bitarna. Här sparar vi tex bara till barnen och semestern. Pensionen får vänta.
Till Caroline
Vilka tidningar och tv-program läser eller ser du;)? Du blir också påverkad men på ett helt annat sätt med helt andra värderingar än jag. Tror du det kan vara så att man läser eller ser undermedvetet utvald media och tar undermedvetet till sig det som stämmer bra med hur man själv skulle vilja leva?
Det var en tanke som slog mig nu!
Även du Jennie och du Kiqi
Vad tror ni?
Nu blir det en hel jävla uppsats här ser jag
så är det när man ingen egen blogg har;)
Kul med såna här ämnen som får människor att reagera och fundera.
Bra skrivet Jennie
Kramkramkram Mia
Maria: Jag tror absolut du har en poäng i det Maria. Man är ju känsligare för sådant som man själv känner brist i. SÅ jag tror absolut att man tar åt sig mer av det man själv saknar.Det är ju den där grunden hos oss alla, man är aldrig nöjd och ser väldigt lätt vad andra har som man själv vill ha. De andra reflekterar man inte över alls i princip.
SvaraRaderaMen personligen vill jag inte ha 2 barn, leva med en rik snubbe, bo i ett perfekt i ett rikemansområde och resa som en tok. Men det är det jag ser som det de flesta vill uppnå. Jag vill ha 4 barn, stor lägenhet på bottenplan med innergård, en rik man skadar väl inte men jag bryr mig noll, bo i mixområde med närhet till alla butiker, vc, post, kommunala färdmedel etc. Ungefär som jag bor nu, bortsett storlek på lägenheten och innergården .. haha.. och sedan vill jag bo i Gambia 7 månader om året =P
Håller med dig. Väldigt intressant inlägg Jennie!!
Kram
Här har det hänt lite sen sist ja!!! KUL:)
SvaraRaderaCarina, jag kan tänka mig att du ser flera exempel just på den här problematiken, dina tjejer är i känsliga åldrar!
Tonåren är en viktig tid i barnens liv, vad som händer där och inte händer där, spelar stor roll för resten av livet. Hur gamla är de?
Jo men visst är det som du säger Maria att vi omedvetet söker oss till den typen av medier som spär på våra drömmar, bekräftar dem och låter oss leva där för ett tag, i drömvärlden! Vad säger min älsklingstidning Mama då om mig, haha? Att jag vill vara en modern mamma som hänger med...jo jag tror nog det! Helt riktigt!! Jag skulle dö på stubinen om jag blev en mossig morsa!
Men en viktig skillnad - jag tror inte bara att vi söker oss till den typen av media omedvetet utan även medvetet.Jag väljer i alla fall medvetet bort många tv-program, tidningar, sajter på nätet och böcker, helt klart!
Jag tror de flesta svarar ja på min fråga - att vi tjejer har för höga krav och är för hårda mot oss själva - men det viktiga är att upptäcka vilken roll media har i detta. Hur det påverkar oss. Om det påverkar oss negativt eller positivt och hur vi hanterar det. Att kunna läsa visa saker med glimten i ögat, att inte brusa upp över småsaker som står eller sägs!Att inte ha orimligt höga krav på oss själva och tro att vi kan uppnå perfektion inom olika delar i livet. Är man exempelvis en pedagogisk och kärleksfull mamma så räcker det långt. Då behöver man inte se ut som en filmstjärna. Är man duktig på sitt jobb som undersköterska så behöver man kanske inte vidareutbilda sig till läkare....
Kiqi, några månader om året i Gambia - JA TACK!!! Hoppas att ni får tillfälle att bo så i framtiden:) Ska ni ha fler barn än Mama får ni nog flytta så där löser sig bostadsfrågan;) hihi! En rik gubbe är inte allt även om det kan underlätta i många fall. Kärleken är dock störst och viktigast av allt....annars blir det inte lätt att vara en familj med allt vad det innebär:)
Nu kom jag på idén till ett nytt inlägg - Hur vill jag ha mitt liv, hur vill jag leva?
Men det tar vi en annan gång.....
Kramar
Bra och tänkvärt! Ja på frågan. Jag håller med om att media påverkar och tjejer mellan 12-99 år har för höga krav på sig. Inte enbart från media men från arbetsgivare,från skolan,i hemmet,från partnern och kompisar.
SvaraRaderaEtt tag i mitt liv kunde jag inte läsa VeckoRevyn och andra tidningar för den åldersgruppen. Jag trodde till slut att jag också hade råd att handla dyrt smink och märkeskläder när jag var 13 år och med en arbetslös mamma och en pappa som inte bryr sig ett skit:(
Det gick så långt att jag blev deprimerad.
Less!
Givetvis var det inte bara tidningens fel utan andra faktorer spelade in. Jag såg hur kompisar med två arbetande föräldrar hade det.
Att vara med en arbetslös mamma har satt sina spår men jag tog tag i mitt liv och om exakt en månad tar jag examen från Univeristet och har fått lägenhet i Malmö.
Ett nytt kapitel i mitt liv börjar.
Jag hoppas kunna ge mina barn ett bättre liv ekonomiskt men med samma kärlek som den mamma gett mig. När det gäller barn tycker jag att jag hela tiden får känslan av att det är två barn som gäller i svenska samhället och att föräldrar ska ha mycket egentid nu, hit och dit. Egentid? Har man skaffat barn får man väl vara beredd på att ha dem hos sig 24/7 eller? Kanske är lätt för mig att säga som inte är mamma. Sedan får jag för mig att barnen ska se ut som små modedockor vid sidan av sina lika moderiktiga föräldrar. Jag gillar barnkläder speciellt de du visar här på Lova som du själv haft på sjuttiotalet. Jag skulle helt kunna använda den typen av kläder på mina barn om jag kan hitta på loppisar och hos vänners föräldrar kanske.
Om inte du vill sälja dina;)
Fortsätt med dina välskrivna inlägg som skapar debatt /Kajsa
Mina barn är 13 och 15 år. Två flickor
SvaraRadera//Carina
Håller med att media påvarkar ens liv på flera sätt. På gott och ont
SvaraRaderaHar inte så mycket mer att
tillägga i debbatten=)=)
Allt klokt har sagts liksom=)
Kram Sandra
Kajsa, ett stort grattis till examen, bra jobbat! Hoppas att du hittar ett bra jobb snart då och trivs i nya lyan! DIn bakgrund kommer snart vara ett minne blott. Så tragiskt att din pappa inte brytt sig, han kommer få ångra sig en dag. Tur att du verkar ha haft en vettig förälder i alla fall. Njaaa, mina gamla kläder är inte till försäljning, de har ett för högt värde...jag kan liksom inte sätta pris på dem! Kul att läsa din åsikt, du har rätt i det du säger...det är inte bara media utan även personer, arbetsplatser, chefer, m.fl som påverkar en!
SvaraRaderaCarina, ok...såpass stora tjejer!! :)
Undrar just hur min lilla höna blir när hon är 15 år, haha:)
Sandra, hahaha, nej vi har nog utömt det mesta nu tror jag:)
Kram på er
Hej igen!
SvaraRaderaOj vilken massa diskussioner det blev, vad roligt. Såg det av en slump nu när jag hamnade här...
Jag står dock fast vid min ståndpunkt. Jag läser in i media (tex tidningen Mama, Gp, tv osv) att man absolut ska bara "vara" (inne med mindfulness, yoga osv, samt att bara "vara" med barnen), och att det är extremt trendigt med "handgjorda saker" såsom virkat/bakat/lagat mat från grunden osv. Och att ju fler barn desto mer status. De flesta läkare jag känner har minst tre barn, oftast runt fem. Konstigt va? (de har ju redan hög status ha ha ha).
kram igen!
Från en civilingenjör som vill bli författare ha ha ha