Klockan 21.15 smög jag in genom ytterdörren. Ett arbetspass var till ända. Givetvis väckte jag min lilla höna som grät alarmerande efter mamma från ovanvåningen. Jag gick upp dit och hon sträckte sina små varma underbara armar efter mig. Hon hade en napp i varje hand och en i munnen. I sängen låg också Lou, Nallen och Pricken. Alla mjukdjur som numera har en given plats i hennes säng. Jag tog upp henne. Jag borde inte, men jag kunde inte låta bli. Vi la oss i mitt och Pers sovrum och Lova berättade osammanhängande om sin dag. Hon har varit hos sin mormor och morfar fram till klockan 13.00 i dag och sedan har hon varit hemma hos Per. Hon hade fått glass och jordgubbar, hon hade fått sitt hår uppsatt av mormor....men inte en svans där bak utan en framme i luggen. Jag klappade henne på magen, vi räknade hennes fingrar....vem vet om det kanske hade försvunnit något finger från handen så att det bara var åtta kvar;) De tio små söta fingrarna var intakta! Lova älskar att räkna och räknar till tio utan att missa på en enda siffra. Hon klappade Lou
- Lou kan sova mamma!
Jag fick Lou, hunden som är hennes senaste tillskott i mjukdjurssamlingen. Jag la Lou brevid mig och Lova skrattade till. Hon började bli uppspelt. Jag hade väckt henne helt och hållet. Fan med! Men hur ska man kunna låta bli? Jag älskar ju henne så mycket.
Jag tittade på Lova och sa
- Vet du Lova, jag älskar dig....mamma älskar dig!
Med ett visst inslag av göteborgska (undra varför;)) svarade min lilla höna
- Jag älskar dig!
Det var första gången hon svarade mig på det och sa samma sak till mig. Det är stor lipvarning på sånt här....och mycket riktigt letade sig en liten tår fram i ena ögonvrån....men den sögs snabbt upp av kudden jag låg på. Vad gjorde jag innan Lova? Vem var jag? Vad hade jag av värde? Hur jag än försöker minnas, sätta värde på det jag hade...så minns jag inte så noga! Inte i dag. Inte i dag när hon sa att hon älskade mig. Dessa orden...
Jag förklarade för den nu klarvakna lilla damen att det var dags att sova för i morgon bitti ska vi åka tidigt till dagis och träffa kompisarna. Hon verkade godta detta och utan några ledsna miner kunde jag lägga in henne i hennes säng där hon somnade igen.
Det är dags att sova även för mig!
Ah, lipvarning här med! Kan bara tänka mig hur varm man blir inombords utav att få höra något så fint :)
SvaraRaderaVad fint, jag blev alldeles ryslig över armarna. Det är underbart när barn säger känslosamma ord.
SvaraRaderaJag har läst alla dina inlägg från de senaste veckorna, kommer dock inte att kommentera. :)
Ha en fin vecka! Kram
Jannika, ja det är helt underbart:) Snart får vi ta fotograferingen. Jag ska få ditt nr av Johanna så ringer jag:)Jag vill gärna att det ska vara bra väder ute...för jag vill ha utomhus-foton!
SvaraRaderaSandra, ja visst är det...man blir helt salig:)
Men du, det är absolut ingen fara att du inte kommenterar alla inlägg. Usch, jag har verkligen skrämt upp mina läsare;)
Jag är så glad att du läser....bara det är guld värt! Det värsta jag vet är folk som läser men som inte vågar göra väsen av sig...alltså aldrig! Personer som jag haft att göra med för länge sedan, tex gamla skolkamrater, kolleger mm som inte vill göra sin röst hörd....visa att de finns här!
Stor kram till er båda
Skrev en kommentar här innan, men det verkar som att det krånglar och inte visas för dig sen :( .
SvaraRaderaSkrev iaf att Jag nu är fit for fight för att fota igen, Jag kan när som så säg bara till när Du är ledig så kör Vi :) .
Du kan ju fundera på om det är någon särskild plats Du vill att Jag ska ta fotona, om Du inte kommer på något så har Jag några förslag :) .
Så Du "känner" alltså Hans Thomsen? Coolt ;)
Kram!
Orkar du fota redan nu? Jag skulle kunna närsom egentligen. En förmiddag är nog bäst, eller vad tror du? Nej, jag har dåligt med idéer på ställen, du får gärna ge mig tips:)
SvaraRaderaJapp, hans dotter Jenny och jag pluggade tillsammans på Universitetet i Växjö. Han är en enormt duktig kirurg och läkare....
Kram
Jadå, Jag är fit for fight nu, det är bara att tuta och köra - vila kan Jag göra när Jag blir gammal ;)
SvaraRaderaMen ja, säg en dag och tid som passar er bra så tar Vi den, skulle Ni vilja redan imorgon så kan Jag då med :).
Kram!
Hmmm, i morgon skulle nog bli bra!Jag ringer!
SvaraRaderaKlokt sagt, vila kan jag göra när jag blir gammal! Så sant så!
Kram