fredag 10 februari 2012
För första gången sitter jag i mer än fem minuter och försöker hitta på en rubrik - det går inte!
När jag testar nya Picasa kan det se ut så här! Fantastiskt kul men så är jag ju också ganska lättroad;)
-13 i morse och jag trodde jag skulle trilla av pinnen så kallt det var. Brrr! Både Lova och jag halvsprang in på dagis och sedan började jag bunkra upp på hennes hylla. Fleecejaca, underställ, vantar, fleecefodrad mössa typ "rånarluva" och raggsockor. En sak är säker, ungen ska aldrig behöva frysa! Tyvärr hade en annan liten incident inträffat när jag skulle hämta henne, som jag inte rår på! Hon hade trillat i förskolans kök när hon hade händerna fulla av tallrik, glas och bestick. I fallet slog hon pannan i en stol. Än så länge döljs bulan av hennes lugg men om det börjar skifta i färger så kommer det synas. Hon har haft en sådan fruktansvärd otur på senaste. Inte mindre än två gånger har hon slagit i kindbenet under ena ögat på exakt samma ställe. Det var blått, rött, gult, lila och grönt i säkert en månad. Nu när det äntligen börjar tona bort så kom nästa smäll.
Det är fredagskväll. Jag och Lova har ätit middag hos mamma och pappa. Potatis i ugnen, fjärliskotlett och pepparsås. Till det lite grönt! Som vanligt skämde mamma bort Lova till den milda grad att ungen strålade värre än en neonskylt i Las Vegas. Hon mådde som en prinsessa! Hon fick äta obegränsat med äppel, vilket innebär att ta ett bett, slänga det bakom soffan och bita på ett nytt. Hon fick en glass, en tablettask och ett stort badlakan med BAMSE på. Utöver detta (som om det inte skulle vara nog) fick hon sin mormors fulla uppmärksamhet kvällen igenom.
- Jag vill att mormor hjälper mig, skrek hon så fort jag närmade mig
Mig pekade hon på med sitt lilla finger och skrek
- Sluta mamma, stanna!
Det var bara att sitta snällt i soffan framför teven och göra nada! Det innebar i och för sig att jag och pappa kunde se Postkodmiljonären och The Voice Sverige ostörda. Mamma plockade fram sin låda med färgglada hårsnoddar och Lovas ögon tindrade. Hon plockade upp dem ur lådan och placerade dem i en annan låda för att sen flytta över dem till sin ursprungslåda igen. Fantastiskt att ungen blivit lika lättroad som jag. Väl hemma somnade hon på fem minuter men innan dess mumlade hon något i stil med
- Jag älskar dig mamma, mamma älskar mig...jag kommer till ditt jobb mamma och tar dig. Sen kommer Markus, morfar, Johanna, Ebba och Agnes......Bosse är tjock säger pappa....min farmor bor i Göteborg och min mormor där borta...
och så pekade hon med lilla fingret igen! Vid detta laget gick ögonen i kors och till slut suttades det så intensivt på nappen att jag förstod att hon hade somnat trots att det var becksvart i rummet. Jag smög ut ur sovrummet och ner hit för att uppdatera bloggen. I posten fanns ett stort vitt kuvert från Amelia, förmodligen med tidningar! Det är vad jag ska sysselsätta mig med nu.
Ha en fin helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men, Jennie! Hur kan du ha barn när du är så där ung? :O Fin pixlad du. :)
SvaraRaderaDe där blåmärkena, barnen går omkring och ser ut som mörbultade bananer. Ibland undrar jag hur hårt de slår sig egentligen?
Jag hoppas att du har harft en fin helg med din söta dotter. Kram
Sandra, bilden har några år på nacken. Jag minns inte om jag var 30 eller 31 när den togs. Hur som helst så har jag nog alltid sett yngre ut än vad jag är... Kanske inte nu dock!! Men faktum är att jag hade mycket väl kunnat ha barn då.. Vid 30;)
SvaraRaderaJodå, helgen har bara varit bra! Er också hoppas jag! Kram
Vid 30 visade du i alla fall leg på systemet i femmanhuset. Det glömmer jag fan aldrig;)
SvaraRaderaMaria, Jassssåååå du;)
SvaraRaderaJa så var det DU;)
SvaraRadera