En morgonpigg cykelsugen Lova

Mamma, jag vill åka din cykel!

Mamma, jag vill ha mycket MYCKET socker på filen!

Mamma, jag vill inte ha haklapp!

Ordet mamma ekar i mitt huvud när jag lägger mig på kvällarna. Det kanske inte är så konstigt när jag tänker tillbaka. Det är mycket mamma, hela tiden! Det finaste hon sa i dag var att hon älskade mig. Det säger hon ofta! På väg hem i dag hade vi ingen vagn till Lova så hon fick gå en, för henne lång, sträcka. Det gick bra men ibland stannade hon och satte sig på marken och vilade. Det var okej med mig, det fick ta tid! När vi nästan var hemma frågade hon om jag inte kunde bära henne. Jag bär henne INTE i onödan, jag är benhård med det. En treåring ska gå, enligt mig! Dessutom har jag ont i ryggen och vill inte belasta den ännu mer. I dag föll jag för hennes vädjan när hon på allvar verkade trött efter att ha promenerat längre än hon brukar så jag lyfte upp henne och bar henne den lilla biten som var kvar hem....då kom orden som gjorde att mitt hjärta smällte som en glass i solsken!

- Jag älskar dig....jag älskar dig.....jag älskar när du bär mig!

Hon borrade in sitt lilla ansikte mot min hals. Jag vet inte, men helt plötsligt orkade jag mer med ryggen än någonsin tidigare.

Mitt hjärta! Min älskade dotter!