När verkligheten knackar på!

Nu är det mycket, riktigt mycket! Jag tar ett djupt andetag och betar av händelse efter händelse! Vad mer kan jag göra? Ja visst, jag skulle kunna lägga mig på golvet och sparka med fötterna som en barnunge. Som en slags protest mot det faktum att jag just nu blir dragen i från alla håll. Jag ska besluta mig i svåra situationer, infinna mig vid bestämda klockslag, lyssna på människor som "bara gör sitt jobb". Jag ska göra det gemene man drar sig för, jag ska svettas, bli pressad...kanske fälla en tår! Det började i kväll...