tisdag 16 november 2010

Stressiga jular? Nej tack, börja i tid och dra ner på kraven!

Det kom en tidning med posten, en Amelia. Detta numret avhandlar julen! Julklappstips och julblommor. Den perfekta planen för en stressfri jul och festliga kläder. Lovas första julklappar dimper också ner i posten. I går hämtade jag hennes dockvagn från Micki och i dag kom gunghästen, också den från Micki. På tal om detta med julklappar och den perfekta julen utan stress. Det ska bli intressant att läsa Amelia men jag lyckas oftast skapa mig en stressfri jul av olika anledningar. Det är aldrig jag som håller i julen, jag har alltid bott i lägenheter och vi är en stor familj. Jag har alltså fått dispans;) Jag har fått barn först nu vilket innebär att jag aldrig har haft en massa julklappar att köpa förrän nu. Inte heller kravet på en massa pyntande för att visa barnet våra traditioner. Mamma och pappa har alltid fixat maten, alternativt dit jag varit bjuden på jul. Vad har jag att stressa över? Några få klappar, en gå-bort-blomma alternativt en julklapp till värdparet och vilka kläder jag ska ha på mig. Inga problem! Det finns dem som storstädar sina hem, lagar all maten från råvara till färdig rätt, köper juklapp till barn och eventuella barnbarn, fixar kläder till hela familjen och så vidare. Min mamma är en sådan! Jag beundrar henne oerhört och jag skulle aldrig få för mig att gnälla över stressiga jular i hennes närvaro. I bland går det dock till överdrift. Hon städar ur hela köksinredningen och jag lovar, där är några skåp att städa ur. Hon putsar varenda fönster i hela huset och där är cirka 25 fönster och två stora fönsterkomplex från kök till altan och från altan till soldäck, plus ett stort takfönster. Herregud, hur orkar denna människa? I år skällde jag på henne och tyckte att hon kunde ta hjälp av en fönsterputsar-firma. Hon var nog med på min tanke fast inte fullt ut, för när jag kom dit i förgår hade hon börjat putsa. Damn!! Vad gör man? Jag önskar henne en lugn och stressfri jul för det är hon värd efter alla dessa år som den stora jul-organisatören i vårt hem. Det är hennes förtjänst att vi haft så fina jular som barn! Numera har vi knytkalas. Det hade aldrig fungerat annars. Förra året gjorde vi (läs Per) köttbullarna och janssons frestelse! Vad som faller på vår lott detta året vet jag inte än. Hur och var vi ska fira är inte heller klart. Klart är dock att Lovas framor kommer från Kungälv och firar med oss här nere! Det ska bli riktigt kul.

Hur ni än firar, hur mycket julklappar ni än köper och hur mycket snö som än kommer ligga på hustaken i år så önskar jag er alla en stressfri julhelg

6 kommentarer:

  1. Hej där!
    Åhh vad gullig du är. Som önskar OSS en stressfri jul!
    Jag som inte ens får stressa, känner mer press än vanligt på mig. Jag vet. Jag tar på mig mycket. Tex att skaffa en adventskalender till båda barnen. Dvs köpa 24 små julklappar VAR och slå in. Och försöka hänga upp. På något lämpligt ställe. Bara en sådan sak... Har handlat o handlat men är ej klar på långa väga.
    Så tillverkar jag alla julkort själv, och det blir väl minst 30 julkort. Och barnen ska fotas innan, så man kan framkalla foto o klistra in i de handgjorda korten.
    Och julforandet med Tias släkt blir här. om vanligt. Städa. Städa. Och pynta. Och baka. Och baka. Och baka.
    sedan har vi utöver det knytis hos mamma o pappa. (=fixa ngn mat). Glöggmys här hemma hos mig.
    Och ant alla andra saker som massor av middagar hit o dit. Samt alla julklappar då vilket är en hel hög. Plus att jag köper alla som är från mamma o pappa med eftersom de ej vill handla själva.
    ÅH my god jag kommer dö.... du hör ju själv,
    kram!

    SvaraRadera
  2. Jisses Amalia, Caroline!!! Och så ska du ha oss på julfika;) Skämt å sido, det låter faktiskt som att du får börja redan nu alternativt prioritera bland "måstena" för din egen skull. Prioritera inte bort julkorten bara, det kan nog vara lite terapi för lugnet inom oss att sitta och göra sådana:)

    Jag har fixat klänning och strumpbyxor till Lova och hennes julfoto i år. Det är ungefär så långt jag kommit:) Det blir mitt ex som ska ta fotona, han är en jätteduktig fotograf. Sedan får vi se vad jag gör av dem. Möjligtvis skickar jag dem till Vistaprint (synd bara att de har så fula tråkiga mallar)

    KRAAAM

    SvaraRadera
  3. Men du. Jag tar det med ro. Jag ska inte stressa. Jag har redan börjat köpa julklappar. Och jag går ju på mina grupper och sgy varje dag. Som påminner mig ideligen. Om att inte stressa. Bara vara. Och flyta med. Julkort görs. Lite då och då. Inte på löpande band. Då skriker kroppen!
    Ang foto... jag tar fotona alltid själv, o framkallar vanliga kort, och fäster i själva kortet jag gjort. Skulle aldrig i livet köpa en färdig mall då jag inte gillar dem för fem öre. Fast det är ju helt individuellt. Var o en gör som de tycker. Jag tycker de är pisstråkiga ;-)
    KRAM!
    Ps Er på julfika räknar jag inte alls bort, det är ingen belastning, kakorna är ändå bakade så alltså blir det i den positiva vågskålen :-p Ds

    SvaraRadera
  4. Haha,ja färdiga mallar är hopplöst fula;)Jag får nog tänka om, hihi;)Förra året gjorde jag bara en förlängning av fotot så att jag kunde skriva på en helvit sida. Sedan köpte jag helvita kuvert och skrev med guldpenna. Det blev stilrent och snyggt! Förstår att du får ta lite och lite när det gäller julkorten.

    Julfikan, den ska vi få till på något sätt:) Kanske är det bara jag och Lova som kommer om Per behöver göra annat. Han har ju fortfarande sitt andra företag i drift också vilket innebär leveranser i Gbg. Vi ska inte blanda in detta med var som återstår av flytten utan tar en sväng dit upp innan jul också. Då besöker vi er och Lisebergs julmarknad

    Kraaam

    SvaraRadera
  5. Ser framför mig en sjukt stressig jul med två skrikande ungar, en lat Henke med en back öl i beredskap. Onödigt dyra klappar till släkten(som aldrig ger nåt av värde tillbaka)Barnen, som ytterligare en gång får för många julklappar utan att visa tacksamhet och vi som spräcker vår budget big time! Svärmor som tycker barnen borde äta mer, ha varmare kläder, prata lite tystare och vara lite mer blonda (eftersom Henke var det när han var liten)Vi som gnatar och tjatar. Jag ballar ur och lipar i bilen på väg till svärmor och svärfar. Henke lägger till med sin smekmånadsröst så att jag ska lugna ner mig innan hans mamma ser mig. Henke blir asfull och jag äter för mycket! Båda går upp två kilo var under helgen
    Barnen hittar nya saker de hellre skulle velat ha i julklapp och säger "dumma mamma"

    Vill ni fira här mer oss haha? Kramkram Mia

    SvaraRadera
  6. Hahahhahahahha:) Du är ju helt otrolig!!! Maria, jag måste få lägga upp denna kommentar för läsarna....

    SvaraRadera