Numera är det inte helt ovanligt att jag vaknar av en fot rätt i ansiktet. Anledningen stavas Lova! I natt tog jag upp henne i vanlig ordning kring klockan 03-04 och bar in henne hos oss. Det är en tidpunkt då jag inte orkar dalta med henne, förklara för henne att hon inte får komma till oss och försöka få henne att somna om i sin egen säng. Hon har vant sig, fått en dålig ovana och nu orkar jag helt enkelt inte ställa saker och ting till rätta - klockan sjukt tidig morgon då jag sover som bäst! Alltså, den lilla damen får sin vilja igenom och när hon hamnar mellan oss somnar hon allt som oftast om väldigt gott. Det är smidigast och vi slipper hysteriska gråt, upprördhet och dåliga samveten kl 03 på natten. Men ett annat dåligt samvete finns där, det ligger och gnagger i bakhuvudet! Som bebis och ända fram tills för två månader sen sov hon alltid i egen säng. En envis förkylningshosta och det faktum att hennes farmor la beslag på hennes rum i julas är orsaken till att hon börjat få komma till oss. Nu vill hon inget annat. Hon vaknar som på beställning vid tre-tiden och jag får ett förargligt uppvaknande när jag borde sova som bäst med tanke på den nattmänniska jag är! Får inte jag sova mellan 01-06 så blir inte jag rolig att ha att göra med och hela dagen blir ett enda töcken av trötthet.
Jag vet exakt hur jag ska få detta att sluta men jag orkar inte!
Sambon då, tänker ni! Kan inte han hjälpa till? Njaaa, en sak har jag för länge sedan insett. Eftersom Per inte vaknar av sig själv vid den tidpunkten, vilket han förmodligen inte ens skulle göra om det tjöt två väckarklockor, en brandvanare och tretton bil-larm utanför dörren, då finns det liksom ingen mening för mig att piggna till så pass att jag får liv i honom. Då är det smidigare (smidigare återigen alltså) att jag själv tassar upp och hämtar den nödställda. Så, jag fortsätter väl lite till att ta emot sparkar i ansiktet! Så vitt jag vet är det ingen som dött av en liten fot!
Behöver jag säga att i dag är jag trött? Zzzzzz
Jag vet precis hur du tänker MEN tänk så här. Hon kommer inte sova bredvid er för all framtid. Dom har ju sina perioder när dom behöver lite extra närhet.
SvaraRaderaNär ni minst anar det sover hon gott i sin säng hela natten igen :)
Här har halva julen åkt ut. Tomtarna alltså. Imon ryker ljusstakar och stjärnor. Ska bli skönt. Fram med vanliga lampor, vårblommor i fönstrena och tulpaner på köksbordet så känns det inte som våren är så långt bort ;)
Ps. Lova var kanonsöt i din gamla kläning. Fantastiskt att den var i så fint skick :)
Ang min tröja så ja, det var den vita jag fick men kände att jag försvann lite i den. Den blå är kanonfin och jääättemysig! :)
Kram på er!
Tack Malin för peppningen, kan behvövas!! Nej, det blir väl inte för alltid får man hoppas:)och när jag tänker efter lite mer så är väl en fot då och då i ansiktet ingen större fara (var just inne i Carolines blogg och man borde inte gnälla över småsaker:()Hoppas det gick bra på Vilmers första förskoledag:) Kraaaaam på er
SvaraRadera