Arg är bara förnamnet!

Dessa möten som inte leder någonvart ger mig krupp. Människor som halkar in på sidospår, och samtidigt tar upp min tid och ger mig mindre tid att faktiskt säga det som var viktigt för mig. I går var jag på ett sånt möte och jag blir så matt, varenda gång! Jag tänker i mitt stilla sinne, förstår inte den personen att han skitsnackar bort viktig tid? Tid som betyder mycket för mig, för min framtid! Jag vet inte, kära vänner, hur många gånger jag avbröt denna personen, men ändå trillade han dit. En gammal räv som varit för länge på sitt jobb, kanske?

Rätt som det var ringde min telefon under mötet (med signal givetvis, suck!). Han säger åt mig att det är okej att svara när jag ber om ursäkt för ringandet. Det ringer igen och han uppmanar mig att svara. Jag svarar och han sätter igång med något som inte alls har med vårt möte att göra. Jag fattar mig kort till personen i andra änden. När jag sedan ska ta upp diskussionen med Mr Oengagerad så tar det ytterligare tid för honom att hitta tillbaka till vad vi egentligen skulle prata om. Så fortlöpte mötet. När jag gick därifrån var jag så arg att jag kokade!

Och inte ett dugg klokare!

Det sitter som en tagg i ryggen på mig än i dag. Gubbjävel!!! (Förlåt)