torsdag 24 februari 2011

Drömmar och framtidsdrömmar

I natt drömde jag något så vackert men samtidigt så absurt. Jag befann mig på BB, jag hade fått en pojke. Jag var själv, Per var inte där. Jag gick runt i korridorerna med pojken i famnen, men jag kunde inte riktigt bära honom. Jag var för svag! Jag visste att jag hade ett rum någonstans men jag kunde inte hitta dit. Det var fullt med folk överallt, inte alls som på BB-avdelningarna i verkligheten. Gravida kvinnor som var på besök, pappor, syskon, far-och morföräldrar, personal. Folk som kanske vanligtvis befinner sig på BB-avdelningen eller utanför på besök och den normala mängden folk gånger tio ungefär. När jag gick där i korridorerna med mitt lilla knyte var jag bar på överkroppen och såg allmänt desorienterad ut. De gravida kvinnorna synade mig med chockartad blick. Rätt som det var så var den lille försvunnen. En barnmorska hade tagit honom och jag skulle ha följt med men hann inte i kapp dem på grund av min svaghet. Min ena moster var en av barnmorskorna och varenda gång jag skulle prata med henne om min svaghet eller att jag inte hittade min son, så var hon upptagen med annat. Helt sjukt! Hon babblade i telefon och bytte lakan i sängar. Min frustration växte....och växte! Tillslut hittade jag mitt rum, jag delade det med en annan tjej som under tiden jag var borta fått en liten flicka som halvsatt i en soffa...eh, helt absurt, men så var det! Jag försökte berätta för tjejen om min situation men då förvandlades hon till en docka?!?! och sa att hon var för trött för att prata med mig! Hon somnade och hennes barn blev mitt ansvar! Jag saknade min son så att det skar i hjärtat, tillslut vaknade jag...formodligen på grund av frustrationen!

Att vakna och inse att det var en dröm var fantastiskt, men jag kan klockan 13.30 i dag fortfarande sakna "Min son";) Märkligt!!!

När det gäller en annan typ av drömmar - nämligen framtidsdrömmar - så kan jag berätta att jag i dagarna började en livs- och karriärskurs med mycket eget tänkande, under ledning av en coach! Vi ska jobba utifrån en känd kvinnans metod, nämligen Lena Magnells metod, med mig, mina drömmar, mina mål, min karriär (som jag inte har)och så vidare! Det ska bli både kul och intressant.

5 kommentarer:

  1. Usch då! Va otäckt! Det var säkert en son för att du träffade min igår ;)
    Man kan ju inte annat än att vilja ha en själv då menar jag :D
    Kram

    SvaraRadera
  2. Drömmar kan verkligen vara märkliga. Eller egentligen är de väl det allt som oftast. Jag tycker ofta man vaknar upp och småskrattar åt dina sjuka drömmar. .

    Nästa barn kanske blir en pojk då! Kram kram

    SvaraRadera
  3. Janina, ja så kan det ha varit...det var lilla William jag hade i det undermedvetna:)
    Precis, en liten son skulle vara underbart...men å andra sidan en till liten flicka också:) Så kan hon ju ärva Lovas klänningar:) Kram

    Kiqi, hahahaha! Jasså du vaknar upp och småskrattar åt MINA sjuka drömmar;) Stavfel eller, hihi;) Nej, men jag håller med....i bland bara måste man skriva ner dem också, som jag gjorde här i bloggen. Kram

    SvaraRadera
  4. Det låter som en mardröm för mig/Kajsa

    SvaraRadera
  5. Haha, ja det var det också mer eller mindre....men det var liksom mer psykologiskt än fysiskt med massa blod och sånt;)

    SvaraRadera