En eftermiddag med sol och glädje utomhus

Vad som i dag skulle ha blivit en härlig barnvagnspromenad slutade i en minst lika härlig
(men energikrävande) cykeltur, då det visade sig att Lovas vagn blivit kvar i vår bil (och bilen använder Per till sitt arbete) Hela vägen från vårt hem ner mot ankdammen skrek Lova
- Jag åker cykel!
Vinden tog tag i mitt hår och kletade fast i lipglosset, växlarna på cykeln visade sig vara ur funktion och enda växeln som fungerade var treans växel. Jag hade dock turen med mig då vägen till ankdammen är en enda lång nerförsbacke i prinicip! När vi kom till ankdammen tog vi upp vårt medhavda bröd och Lova började kasta...först små små bitar....sedan allt större bitar....tillslut hela mackor! Jag sa
- Men Lova, änderna kan inte själva dela mackan, gör små bitar!
Med en butter min tittade hon på mig och sa
- Jag cykla!

Alltså, änderna i jämförelse med att åka på cykeln är 1-0 till cykeln! Så är det med den saken.
Jag smulade och kastade ut det brödet som var kvar och vi for vidare på cykeln. Raksträckor och uppförsbackar var vad som väntade oss, jag blev tröttare och tröttare. Vi kom förbi Lovas dagis och Lova skrek till fröken Gundi
- Jag åker cykel!
Gundi skrek tillbaka
- Hej Lova...ja jag ser!
Backen som skulle få mig att hoppa av cykeln började närma sig. Den tornade liksom upp sig där framme som ett riktigt hot. Jag kände mig besegrad direkt! Jag sa till Lova
- Nej nu får nog mamma gå ett litet tag!
När jag hoppade av cykeln var benen som spagetthi. Herregud, vilken katastrof-dålig kondition jag har! Ingen styrka alls! Vad är detta? Så kom jag på....ja just det, jag käkar GI och har inte samma kraft att ta ut mig. Det ska vara lågintensiv träning...men... en cykeltur med 12-13 kilo extra där bak i barnsadeln är väl inte så farligt....eller? Jag blev osäker!
När vi kom hem till mamma och pappa hade mamma fortfarande inte kommit från sitt arbete men pappa som är sjukskriven var på plats. Han satt och solade sig på nya altandäcket som numera även fått ett fint staket runt sig! Så fint så! När jag berättade för pappa om min söndriga cykel lagade han den i en handvändning. Vad vore jag...livet utan pappa? Lova rusade först till gungan och sedan till rutschbanan och slutligen till sin elbil. Hon hade att göra om jag säger så!
Pappa dukade ut kaffe, mamma kom hem, Per kom förbi och i kvällssolen satt vi och tjattrade. När vi kände oss färdiga med tjattrandet åkte vi till posten och hämtade ut reservdelar till Pers kunder...långväga reservdelar.....de hade skeppats hela vägen från Kina! Billiga reservdelar betyder billigare priser ut till kund. Per vet hur han ska gå till väga och fler och fler osbybor upptäcker att han faktiskt är billigast i byn. Billiga priser innebär större kundkrets! Ganska enkelt egentligen!

Sedan blev det en tur inom ICA för att komplettera med färsk broccoli till dagens middag som bestod av torskfiléer och diverse grönsaker i en god sås/gryta gjord på bland annat creme fraiche och färska kryddor. Gi-riktigt och supergott! Jag mår som en prinsessa!

I kväll gjorde jag misstaget att krypa ner tillsammans med min lilla höna när hon skulle sova, hon var ju så varm och go, luktade gott och gjorde söta miner. Har man spenderat hela dagen med sin lilla juvel så varför inte somna tillsammans då? Klockan mitt-i-natten är jag uppe igen och checkar av bloggar, stör grannanrna med en maskin tvätt (det är Lovas ljusrosa och vita vårjacka som måste tvättas inför förskolans dag i morgon)

Förskolans dag innebär trevliga aktiviteter för alla barn på alla förskolor i byn!
Ett år hade glassbilen delat ut glassar till alla barn på kommunens bekostnad. Vi får väl se vad som blir höjdpunkten detta året!