Ger du dig in i leken får du leken tåla!

Jag vill börja med att tacka för alla tankar, stöd och uppmuntran som jag fick i förra inlägget.
Det var så många kommentarer att det skulle ta en hel evighet som jag skulle svara på varje kommentar vilket jag vanligtvis gör. Därför kommer här nu ett samlat svar.
Jag tänker använda mig av Kajsas ord som jag tycker stämmer precis med vad jag upplever i bland. Kajsa skrev
"Jag förstår din irritation över människor som inte vågar visa att de läser trots att de känner dig. Sånt måste vara tungt när man skriver så ofta som du. Då är bloggen en stor del av livet och kanske känns det samma som att någon skulle klampa in i ditt hem och bara gå runt och titta nyfiket och sedan gå ut utan att säga ett dugg. Förstår du vad jag menar? Jag tror det kan bli så för många hängivna bloggare"

Jag tänker så här, tack Kajsa, du har förstått vad jag vill ha sagt med mitt inlägg!
Det är inte så att jag fiskar kommentarer som besatt och blir sur när helt för mig främmande personer inte lämnar kommentarer när de läser min blogg. Det handlar inte om antalet kommentarer. Det handlar om att de som känner mig sitter och läser utan att bry sig om att kommentera det jag skriver. Bekanta, gamla vänner, gamla arbetskamrater och folk som på annat sätt vet vem jag är. Folk som kanske har känt mig väl en gång i tiden men som nu helt plötsligt har ett jättestort intresse för mig...igen....men bara när de själva vill och utan att säga ett ord till mig. Märkligt! Som Kajsa skriver så blir bloggen ett "andra hem" när man lägger ner den tiden som jag gör på bloggen. Ett hem med mina bilder, mina tankar, mina funderingar och det som jag i vanliga fall skulle dela med min kompis.....och dessutom gör. Anledningen till bloggen i dag, i dess nuvarande form, är att förmedla min vardag till långväga vänner i första hand. Jag har vänner i Stockholm, Göteborg, Växjö och Malmö. Givetvis vill jag också via bloggen knyta nya kontakter och hitta nya intressanta bloggar.

Kritiken jag kan få för detta är att "ger du dig in i leken får du leken tåla" Alltså, du får finna dig i att människor nyfiket trampar in i din blogg och tar del av ditt liv när du väljer att så öppet dela med dig av ditt liv. Denna kritiken är fullt rimlig och jag förstår den!
Hade jag inte kunnat förlika mig med detta hade jag lagt ner för länge sedan!
Jag tycker bara att det är aningen irriterande att gamla vänner kan vara så noncharlanta och detta beror nog främst på att jag själv är väldigt noga med att vara en trevlig och engagerad person som gärna svarar mina vänner mitt i natten och löser deras problem. Jag skulle aldrig tveka att hjälpa en vän eller mina syskon i nöd, varken med pengar eller med flytthjälp....eller med....det mesta egentligen! Det är nog därför jag reagerar så starkt på detta. Jag är medveten om det!

Den dagen det står BLOGGPAUS i rutan här när ni tittar in, då har jag behövt det!