Sommarfotografering

Min underbara vackra lilla flicka!

Bilder tagna av Jannikah www.jannikah.wordpress.com

Egentligen så talar ju bilderna för sig själva, Jannika kan det här med att fotografera barn, men några ord kring vår förmiddag där ute i skogen vid Jägersborg tänker jag ändå pilta ner för er som har intresse för det. Klockan 11.00 kom Jannika och ringde på vår dörr. Då stod vi, jag och Lova, klara att åka med henne till skogen. I skogen fanns en sjö, flera vackra träd, löv från förra säsongen och grönska samsades om markytan. Det var så tyst att man kunde höra ett djur dyka i sjön och ett rådjur trampa sönder grenar bakom några träd. Det enda som
överröstade dessa naturens egna läten var ett annat naturligt läte, nämligen fågelkvitter!

Vi var mitt ute i ingenstans och lugnet var påfallande. Genast började jag föreställa mig en picknick där, en picknick på en stor röd filt med vita prickar. I korgen skulle jag vilja ha baguetter och grekisk sallad, iskall dricka och frukt. Kanske en bit mörk choklad!

Med oss hade vi vatten och banan, ganska fattigt i jämförelse med min dröm om en picknick. Jannika hade varit så snäll att hon till och med tänkt på att köpa vatten åt mig. Vi hade med Lovas nya stol. Hur fräckt är det inte att sätta en prinsesstol mitt ute i skogen och placera den lilla prinsessan på den? Tänk en guldfärgad krona mot de gröna träden....det blir så rätt! Dessa bilder kommer dock vid ett annat tillfälle. Håll utkik de närmaste dagarna. Dessutom hade vi en tom gammal trädlåda som Lova både stod på och satt på, stencoolt! Hunden Lou var med - såklart! Mycket mer rekvisita än så här är inte nödvändig. Det vackra fanns redan där!

Efter fotograferingen skulle Lova pausa med en banan. Jag och Jannika blev sittandes en bit ifrån henne. Hon satt med ryggen mot oss och var tyst en bra stund. Jag minns att jag tänkte, hoppas hon nu inte fått tag på något av Jannikas saker som låg brevid min väska.

Jannika och jag tjattrade på för fullt. Om ditten och datten. Minutrarna tickade i väg....Tillslut kom Lova mot oss, hon var vit runt munnen och kladdig på händer och klänning. Hon hade hittade mitt Clarins solstift i väskan. Med stiftet hade hon målat både sig själv, min väska och diverse prylar i väskan. Jaha du, tack för den, tänkte jag. I nästa sekund blev jag iskall. Tänk om solstiftet innehöll giftiga ämnen som i stor mängd kunde skada. Det verkade nämligen som om en liten del av stiftet hade provsmakats också;) Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att solskydd och dess ämnen i regel är ofarliga om de är köpta i Sverige och mängden inte var absurd. Giftmedelscentralen sa det samma när jag kollade upp det specifika ämnet som stod i innehållsdeklarationen. Jag blev lugn igen!

Vi kunde plocka ihop våra prylar och gå längs med den gräsbeväxta grusstigen mot bilen. Jag lovar er, det var inte många som gått där innan oss. Det var både vackert och orört!

Vi åkte hem!

Tack Jannika för en trevlig för - och eftermiddag!