Tråkigt, tråkigare, tråkigast!

Det är söndageftermiddag. Det är en tråkdag med mulet väder. Tvättmaskinen går varm. Vi har precis ätit korvgryta med ris och nu har vi det förbannade riset över hela köket. Den största högen finns under Lovas stol och därifrån har det spridit sig över hela golvet. Ris är så enkelt. I med två deciliter ris i riskokaren och dubbelt så mycket vatten, lite salt och så trycker man på en knapp. När knappen slår upp, precis som på en vattenkokare, så är riset klart. Då är det perfekt kokt, inte för klibbigt och inte för grötigt. Värre är det när man ska rengöra efter middagen och hittar ris precis överallt. Det är då i den stunden som man önskar att man hade valt pasta istället.
Ja, nu är ju detta, som ni hör, ett sådant välfärdsproblem som bara kan dyka upp i skallen och sedan präntas ned i skrift en söndag när man inte har mycket annat att hänga upp sig på. En tråkdag när man bara sitter och känner sig allmänt missnöjd. Då stör man sig på de vita små kornen, men aldrig annars! Jag varvar tiden att sitta vid datorn med att plocka ordning här. Saker kommer upp från golvet och hamnar på sin tänkta plats, skafferiet har städats och snart ska spisen få sig en omgång av städerskan i familjen. Jag tömmer Lovas dagisväska och ska packa om den inför morgondagen, jag ser avundsjukt på när min sambo vilar i soffan och skulle helst vilja lägga mig med en tidning på sängen.

Lova hoppar i soffan och till sin hjälp har hon fem äppelklyftor som inte var så intressanta att äta. Nu ligger de på soffan och studsar i takt med Lovas hoppande. Några hamnar på golvet men plockas upp lika snabbt igen. De får ju inte rymma, de ska vara med och hoppa, tycker Lova. Ju högre de studsar desto roliare...tydligen!

Vad som sker i kväll har jag ingen aning om! Jag är trött och har ingen större lust att göra något annat än och hänga med datorn.

Söndagskramar till er alla