Kan den här boken vara något för mig, tro?
Jag har berättat för er om min lilla blåmärkes-prydda dam här hemma, nu har hon ett till! Jag vet i sjutton hur hon gör. Tyvärr är det alltid ansiktet som får ta smällen. I kväll när jag skulle hämta från dagis var det en evig katt- och råttalek innan vi kom därifrån. Lova var råttan och jag katten, vilket ni nog redan räknat ut. Hon skulle INTE med hem från dagis och jag var en ganska stressad katt i dag eftersom jag var bjuden på middag i kväll. Vanligtvis är jag lugn som en ko på grönbete när jag hämtar från dagis, men inte i dag. Jag mutade och lockade, jag bönade och bad....men Lova hade bestämt sig! Hon trillskades. Hon gömde sig under en soffa, sedan under ett bord och tillslut stod hon med ett hånflin på läpparna tryckt mot väggen. Hennes ögon tindrade och kinderna blossade. Jag suckade! Jag fick ett bra tag i ena armen på henne efter en stund och satte därmed stopp för leken. När jackan skulle på ville inte lilla armen göra som jag sa och Lova tittade utmanande mot mig. Jag mötte hennes blick och drog inte en sekund på smilbanden. Treårstrotset? Vem kunde tro att man kunde svettas så en smällkall dag februari? När vi öppnade ytterdörren på dagis och gick ut frös mitt svett till is.
Det är en hektisk period i mitt liv. Jag vill så mycket men hinner så lite!
Åh, vad jag känner igen det.
SvaraRaderaBoken är inte värd att köpa, låna på biblioteket och bläddra genom. Vi hade ingen användning av den. Då hade ändå sonen konstant trots. :)
Haha, nej jag skulle aldrig köpa den boken...jag har fatiskt inte en enda bok om barnuppfostran. Anledningen är att jag vill inte vara en mamma som är slav under andras råd. När jag var nybliven mamma var jag lättpåverkad och sög i mig all information och goda råd som fanns kring barnuppfostran, men nu förstår jag att den bästa mamman för Lova är jag och jag är den som bäst vet vad mitt barn behöver:)Sen är det i för sig ganska kul att läsa banbrytande forskning kring barn och deras vanor och utveckling, men uppfostran - nej tack!
SvaraRaderaBilden med boken var mer tänkt som lite ironi, haha:)Men det framkommer inte, jag vet!! Jag borde ha lagt till en ;) efter bilden, haha:)
Kram på dig
Här finns inte heller några böcker. Vi fick en skriven av Jesper Juul från Henkes mamma men det åkte i soporna direkt;)Känner igen det där med att vilja myvket men att hinna lite. Livets paradox;)
SvaraRaderaKramkram Mia
Det som är bra med såna böcker är att man som förälder blir bejakad i svåra situationer. Det som togs upp i just Trotsboken kunde vi skriva under på men råden hade vi ingen nytta av.
SvaraRaderaNu i efterhand har vi stor, STOR förståelse för just vår situation.
Mia: Bläddrade ni inte ens i den? Jag slukar alla böcker för vad de är, böcker.
Den åkte in i ett skåp här hemma för att något år senare åka i soporna. Jag hade då frågat runt i hela min bekantskapskrets om någon var intresserad av att läsa den men ingen nappade;)
SvaraRaderaJo en sån bok kan hjälpa i vissa situationer när man upplever att man har ett problem men vår relation till min sambos mamma är en aning ansträngd på detta planet, med barn och barnuppfostran. Hon har alltid sedan våra pojkar föddes försökt styra och ställa. Därför var det också så j-a typiskt att vi fick denna boken av henne. "varesegod Mia och Henke här kan ni läsa er till hur era barn bäst ska uppfostras" typ! Då brast det för både mig och Henke. Hans mamma är inte klok.
Hon smyger ner äpplen i Henkes väska som han har till jobbet och plockar ut varor ur vårt kylskåp som hon inte tycker är lämpliga för barn eller för hennes Henke. I bland när hon suttit barnvakt till barnen en kväll så har plötsligt vissa av barnens leksaker spårlöst försvunnit. Försvunna ut tíll soprummet för de dög inte till hennes sons pojkar.
Jag är ingen elak eller otacksam person som slänger gåvor jag får annars;)Det kan Jennie intyga;)
Kramkram Mia