Den lilla skeptikern

När en del okända människor möter mig undrar de nog om jag är hög på något eller bara allmänt dum i huvudet! Detta enbart om jag träffar på någon som är väldigt olik mig själv. De andra förstår! Jag har nämligen väldigt lätt för att le och säga hej, även om jag inte känner personen i fråga! Pensionärer älskar mig. Barn också. Men andra brukar sura ihop och dra sig undan, om de inte är som jag! Då hejar de glatt givetvis och kanske till och med känner som jag, så trevligt med någon som hälsar! Jag är ganska social men har inget behov av att ha många vänner i min kontaktlista, hellre få nära vänner. Jag vill dock gärna träffa de vännerna, annars klättrar jag på väggarna! Min lilla dotter däremot, hon är inte så framåt när hon träffar nya människor, snarare tvärtom! Hon tittar ned och håller blicken där ett tag, tittar upp när hon tror att personen som hälsat på henne och lagt an på hennes uppmärksamhet tittar bort eller bestämmer sig för att gå. Då kommer frågan;

- Du var mig en söt liten flicka, vad heter du?

Lova blickar nedåt igen. Länge denna gången. Sedan tittar hon upp lite blygt igen som om hon väntar på nästa försök att få henne att tina upp. Det tar tid!

- Lova, svarar jag! Hon heter Lova

- Vilken fin klänning du har Lova, säger den okända

men Lova har bestämt sig. Hon tänker inte svara. Hon kan även vara lite trevande när hon träffar mina vänner. Min lilla skeptiker! När hon väl tinat upp så får de stackars tjejerna dock inte vara ifred för en minut. Det vet både Anna och Jannika:)

Nästa helg kommer Janina med sin son William som också är tre år. Sist de var här hade Lova preparerat vår frys med glass hög och lågt som hon skulle bjuda William på.

-William är min kompis, sa hon långt innan han kom!

När han väl kom frös Lova till is, precis som glassen. Det tog ett tag innan Lova var med på noterna men sedan lekte de två barnen hela kvällen. På lördag ska vi se om vi kan få syster Josse och hennes Hilma att vara med på lekplatsen och sedan äter vi något smarrigt här och låter barnen lekdejta. Barnen får sitt och vi vårt. Kan det bli bättre? Nope!