Jag skulle kunna börja detta inlägg på flera olika sätt. Det ena är med en liten touch av pessimism men med glimten i ögat. En slags humor, som kanske inte köps av alla, men som vissa skrattar gott åt. Exempelvis,
Usch, vad jag hatar finnen jag har i pannan, det är tredje dagen nu och jag får inte bort eländet. Jag har provat med tandkräm som ska torka ut, jag har provat klämma den, jag har provat sandpapper, aceton, arsenik...och nu återstår bara kniven!
Ja, ni förstår...
Det andra alternativet är det som jag nog ganska ofta börjar med
- I dag har vi...
Det tråkiga dagbokstemat, precis som om jag skriver en öppen dagbok....vilket jag i princip gör... fast jag inte vill....men ändå gör eftersom jag uppdaterar mina vänner från Göteborg på mitt liv här nere (som jag dyrt och heligt lovade dem när jag flyttade ner hit) Jag lovade också att publicera massor med bilder på Lova så att de kunde följa hennes uppväxt och hennes utveckling. Detta uppfylls med råge;)
Jag kör ett säkert kort!
Så, i dag har jag och Lova suttit på en gräsplätt i solen och ätit en varsin Risifrutti. Därefter åt vi kvällsmat med Josse och Hilma på mina föräldrars altan. Det blev grillade marinerade kotletter, potatissallad, vitlöksbröd och lite grönt. Innan det blev för kyligt hann Lova och Hilma gunga en stund och sedan var det dags att gå in. När vi kom hem nattade jag Lova och sedan knöt jag ihop sopor, satte igång en maskin disk och placerade kvällens rester i mitt kylskåp. Röjde och plockade ur Lovas dagisväska, hängde tvätt och sjönk ner i soffan med min laptop, min Iphone, dagens post och en kopp tee. Jannika messar, jag skrattar och messar tillbaka! Vi har exakt samma humor. Maria skickar en bild, jag skrattar och messar tillbaka. Hennes söner är ursöta och gör roliga miner på bild. Johanna ringer, vi snackar bort en halvtimma. Teven har jag inte ens på! Det finns inget behov, jag vill ha tystnad. Total tystnad, förutom det knappande ljudet jag hör när tangenterna slåss ned på min dator. Det är en helt vanlig vardag i mitt liv.
Genom att köra på ett säkert kort har jag minimerat risken att ni
1. Bojkottar min blogg, ungefär på samma sätt som publiken gör när de sitter som ispinnar när en ny komiker ska uppträda live för första gången!
2. Förfasas över min dåliga humor och mina svordomar
3. Undrar, va fan hände med henne?
Ett lite ovanligt inlägg, jag ser inte den vanliga Jennie-tråden.
SvaraRaderaVilken härlig dag ni haft! Just nu är jag fylld av kärlek till livet. Det känns så underbart att vara på den ljusa sidan igen, inte bara finnas till som i ett vaccum.
Jag läser bloggen men har inte riktigt tagit mig tid att svara. Det är tråkigt med standardsvar, lite mer känsla och hjärta vill jag få med till dig.
Kram!
Hahaha jag garvar åt frustrationen man känner över en finne. Speciellt när den sitter i pannan. Tack för att du så plikttroget uppdaterar oss från Götet precis som du lovade:) Jag vabbar med Henry som trillade i more och slog sig så blodet rann från munnen. En tand blev lös så vi har fått akut tid hos tandläkaren. Är i väntrummet alltid är det nåt:( kramkram
SvaraRaderaHahah som jag skrattar åt det med finnen så det är väl min humor. Det vore ju fan om den inte skulle gå bort med arsenik;) En blogg blir som en öppen dagbok om man inte skriver om ett tema typ kläder eller bantning eller om man har nån sjukdom eller så. Din blogg är den enda dagbok-blogg jag följer för jag kan ha svårt för såna bloggar men jag älskar din mix av allt och när du överaskar med humor som nu. Jag läser gärna bloggar om träning då jag tränar mkt själv/Kajsa
SvaraRaderaTack Sandra, så söt du är! Dina kommentarer värmer alltid!
SvaraRaderaMia, ellerhur? En finne i pannan kan verkligen knäcka;)Vilken osis med tanden på lille Henry men vad jag förstod på dig via telefon så blev det bra till slut:)Krama honom från mig och Lova!
Kajsa, hahaha precis, det är ju liiiite jobbigt om inte ens arsenik hjälper;) Tack för komplimangen, det ger energi att blogga vidare:)Vad tränar du förresten?
Kram till er