Jag förbereder mig på att ta emot Elvira och Inez

Pasta med riven ost och timjan! Ja, så kulinariskt blev det här i kväll när jag bestämde mig för att köra en köttfri dag. Fantasin räckte inte längre, inte denna gången. Lova såg lika glad ut för det vilket gladde mig också. Lördagen började i lugnets tecken, vi hade inget planerat. Efter ett samtal med syrran blev det fart på oss. Det bestämdes att vi skulle gå på loppis i församlingshemmet. En timme senare hämtade syster Johanna och hennes Agnes mig och Lova här och vi styrde mot loppisen. Det var ganska få utställare och nästan inget folk. Vilket fiasko! Vid ett bord hade dock en av mammorna på Lovas dagis bunkrat upp med sina barnkläder. Jag hamnade där. Länge! Vi pratade dagis, personal och var helt överrens om att vi båda var mycket nöjda med det dagis våra barn går till. Inte en enda i personalstyrkan finns det att klaga på. Vilka kvinnor, ni skulle bara veta. Jag köpte en klänning hos denna mamman, en jeansklänning från Pomp De Lux i storlek 104. Hennes Siri som är jämngammal med Lova hade uttryckligen gjort klart för sin mamma att den klänningen ville hon verkligen inte ha;) Nu hamnar den i Lovas garderob istället. Näst intill oanvänd och mycket charmig. Hoppas Lova gillar den mer. Som vanligt blev Lova bortskämd av sin moster Johanna (hon blir väldigt bortskämd av sin andra moster också) och fick en badring, modell stor, som vi nog får pumpa upp inför strandhänget i sommar. Ska jag blåsa upp den lär jag nämligen svimma på kuppen;) Badringen var oanvänd och ny i sin förpackning. Agnes fick ett spel, väl använt men lika kul för det, och så fick hon några örhängen till sin smyckessamling. Efteråt blev det ett besök på Nya (conditoriet här i byn) där vi hämtade upp en varsin kaka och drickor till alla. Sedan åkte vi hem till Johannas sambo och fikade.

Kvällen har vi spenderat hemma, Lova och jag! Med en varsin stor bit hemmabakad kladdkaka med bär och grädde förgyllde vi denna aftonen. När det sedan var dags för Lova att sova höll även jag på att nicka till på grund av den tystnaden som uppstod i lägenheten. Jag lyckades finna mig, koka tee och leta upp en bok. Sedan ringde min fina vän Maria från Göteborg och en timme senare la jag ner min Iphone. Maria, en underbar vän som jag haft vid min sida i nästan sex år. Vi konstaterade att det var väldigt tomt utan Sandra. Sandra som miste livet i en bilolycka för ett tag sedan. Ni som följer bloggen vet vad jag pratar om. Det blev ett tomrum som aldrig på något sätt går att fylla. Vår älskade vän, Marias kompis sedan femton år....femton år!!! Min vän sedan sex år. Sandra hade två små flickor, Elvira och Inez. Dessa båda, den minsta blott ett halvår gammal, besöker ofta Maria och hennes familj tillsammans med sin pappa. Elvira är så lik sin mamma att det skär i hjärtat varje gång hon står på tröskeln till Marias och Henkes våning i Göteborg, men som Maria sa i dag så är det genom Elvira hon får mest tröst. En fyraåring med gyllene lockar och stora blå ögon. Hon går som sin mamma, skrattar som sin mamma och tindrar med ögonen precis som hennes mamma gjorde. Hon är en liten miniversion av sin mamma. Snart är det dags för mig att möta henne, möta den lilla....möta Maria och resten av hennes familj. Maria och Henke kommer nämligen hit med alla barnen.

Tårarna rullar sakta på mina kinder. Jag skulle ha träffat Sandra, men istället får jag ta emot två små flickor som mist sin mamma. Den ena är väldigt medveten och väldigt pratsam och den andra är lyckligt ovetandes på en sexmånaders bebis speciella sätt...men vad vet jag....hon saknar garanterat sin mamma på sitt sätt, såklart. Jag förbereder mig på att ta emot dem alla här hos mig och Lova!