torsdag 14 juni 2012

Att tiga är silver, att prata är guld....i alla fall om man är tre och vill ge sin mamma ett gott skratt!

Snart börjar Hawii five-o på teve och i brist på annat kan ett och annat program av den serien verka lockande om jag är på teve-humör. Det händer inte ofta, tro mig! Jag läser hellre bloggar, uppdaterar mig på Instagram och messar vänner. Är teven utrotningshotad? I det här hemmet kanske!? Lova och jag har varit krassliga sedan i måndags, där har ni delvis förklaringen till varför bloggandet inte ligger på topp här! Det är magen som spökat. Lova är frisk, men jag känner mig fortfarande matt och orkeslös. Jag har levt på knäckebröd, proviva och nyponsoppa. I dag utmanade jag till och med ödet och bredde på lite mjukost på knäckebrödet. Det gick ner...och kom inte upp, vilket var helt enligt planen. På eftermiddagen kom syster Johanna förbi med ett överaskningspaket till Lova innehållandes lite godis, en liten chipspåse och en liten påse ostbågar samt en barntidning med leksak. Glädjen hos den lilla visste inga gränser. Jag plockade fram en skål och fyllde den med exakt så mycket som jag trodde att den lilla magen skulle klara av efter nästan en veckas maginfluensa. Chipsen och ostbågarna väntar vi några dagar med då det friterade inte är så bra just nu. I tidningen fanns en bild på Hello Kitty som skulle tas ur och färgläggas, kort som skulle klippas till och spelas med och klistermärke som fästes lite varstans. Lova hade och göra en bra stund och jag kunde lägga mig och min bråkande mage en stund i soffan och bara sluta ögonen.

- Får mamma ligga här och blunda en stund?

- Ja, det får du mamma!

Hon är snäll Lova, lugn och förstående. Efter några minuter kom hon fram till mig

- Mamma, jag är en bebis (låtsasgråt) och så la hon sig på min mage. 


- Är du bebis? Är du ledsen?


- Jag är hungrig

och så letar hon upp mitt ena bröst och låtsas att hon äter. Jag skrattar rätt ut, kan inte hejda mig!

- Åh är bebisen hungrig, sa jag! 


- Jaaa 


- Vill du se bilder på bebisar?

Lova nickar! Jag plockar fram hennes album från bebistiden. Vi tittar tillsammans.

-Vet du Lova, när du var liten bebis låg du i min mage och växte och blev större!


- Jaaag veeeet mamma! 

-  Sen föddes du på sjukhuset


- Varför då? 


- För att du var så stor att du blev för stor för min mage


- Varför då?


- Jo, du åt kanske mycket mat när du låg i min mage


- Jaaa kanske mycket chips, popcorn, godis och cola? 


- Njaa du åt det som jag åt, potatis, köttbullar och sås till exempel


- Varför då?


- Joo...eh...det var en lång sträng (jag måttar med händerna) mellan din mage och en del av min kropp och där igenom fick du mat från mig


- Som en mask? 


- Ja, det kan man säga! 


- Hade masken ben? 


- Nej, det tror jag inte! 


- Hoppas inte den var död




5 kommentarer:

  1. ha ha ha SÅ KUL!!! Vår barn är ju helt fantastiska! Så är det!
    Hoppas ni är helt återställda nu, magsjuka är ju bara FÖR MKT!
    Stora kramen!

    SvaraRadera
  2. Hahaha asg!! Helt underbart:) Hur mår ni i dag? Krya på er kramkram Mia

    SvaraRadera
  3. "Hoppas inte den var död!", hahaha! Hon är ju sanslöst rolig! :D
    Kram kram!

    SvaraRadera
  4. Underbara ungar:) jag hade nån liknande diskussion med en av mina flickor när de var små. Herregud vad jag längtar efter barnbarn nu. Det är enda gången efter jag fyllt 30 som jag vill att åren ska gå fort så jag får uppleva barnbarn:) Knasigt;)
    // Carina

    SvaraRadera
  5. ;) hahaha, jag skrattar fortfarande åt detta:)

    SvaraRadera