torsdag 24 februari 2011

En ny utmaning!

Med en napp i munnen och en i var hand...och så rånarluvan sprang Lova omkring här hemma i kväll. Lyckan fann inga gränser när napparna kom fram. Hon dansade, log med hela ansiktet och försvann i väg med paketet som en hund gör när han får ett ben:) Hon kom dock tillbaka efter ett tag när hon insåg att hon behövde hjälp att öppna det!

Jag har i kväll fått en utmaning av min kära vän Kiqi (www.babymama-2009.blogspot.com) vilken går ut på att avslöja 8 sanningar om mig själv som ni inte vet! Japp, det är tuffa tider för oss bloggare...men jag vågar bjuda på mig själv!

Här kommer de:

1. Jag är medförfattare i en bok som ingen orkar läsa

2. Jag har hoppat fallskärm

3. Jag har en inbuktning längst ned på mitt högra ben för att jag tjurskalligt vägrade gå till läkaren när jag skadat mig efter ett fall (förmodligen en spricka i benet som inte läkte ordentligt)

4. Jag har vid några tillfällen ringt till myndigheter och uppgett mig vara någon annan i syfte att hjälpa någon annan

5. Jag och tre tjejer till sprang runt som fyra bimbos i Turkiet för många år sedan och ifrågasatte deras tro och varför de skrek som besatta i högtalare över hela stan klockan 5 på morgonen när vi låg och sov som bäst! På knacklig engelska frågade en av mina medresenärer om skrikandet (bönerna) berodde på att han som skrek hade ont i magen! Vi andra stod en bit bort och garvade! Att vi bara överlevde den resan är ett under i sig! Vi var riktigt omogna och jobbiga turister som trippade omkring i klackar sminkade upp över öronen! Tack gode gud för att man fortfarande utvecklas efter 20!

6. Jag är nog lite väl mycket curling-förälder, tyvärr, men som ni hör är jag medveten om problemet. Det är en bra början! Jag ska inte sopa banan för Lova, jag lovar:)

7. Jag är en kreativ person med många idéer för färg och form, inredning och ombyggnationer. Jag har helt klart för mig i huvudet hur mitt framtida hem ska se ut

8. Jag lurade mina tvillingsystrar när de var små att jag svalde nålar. De tittade med stora ögon på sin storasyster och jag njöt av uppmärksamheten;)

6 kommentarer:

  1. Att vara medveten är verkligen första steget i rätt riktning. och lite curling får man vara med första barnet. Sedan har man ändå inte tid =P

    Vad är detta för bok undrar jag??

    Coolt med fallskärm, hur var det? Själv har jag faktiskt åkt luftballong. Inte lika nerve racking, men ändå skön upplevelse.

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Att du hade svalt nålar på låtsas visste inte jag och inte att ni var såna bimbos i turkiet;) Resten visste jag:)
    Kramkramkram Maria

    SvaraRadera
  3. Herregud människa har du hoppat fallskärm. Hur vågade du?//Carina

    SvaraRadera
  4. Kiqi, svårt med balansgången mellan och ge mycket kärlek till barnet men ändå inte skämma bort, sopa banan, reda ut barnens bekymmer, presentera världen som ett rosaskimrande paradis, undanhålla obehagliga sanningar osv! Men man gör så gott man kan!

    Boken jag är med och skriver i handlar om invandrares integration i det svenska samhället och vi tittade bland annat på skillnader mellan invandrare som var gifta med en infödd svensk och invandrare som kom hit med sin maka/make! Den skrevs under min studietid som ett examensarbete, men blev alltså tryckt i bokform!

    Jo, innan fallskärmshoppet var jag helt speedad och bara fnittrade och vinkade åt kameran som filmade mig! Själva hoppet kan jag inte beskriva, det var helt gryyyyymt. Tänk att se det du ser när du tittar ut genom flygplansrutan fast du är liksom mitt i det, eller du är ett med det på nåt sätt. Efteråt kände jag mig grymt "jetlagad", som om jag suttit på ett plan i typ 13 timmar eller nåt;)
    Det måste upplevas!! '

    Maria, hahahaha:) Nu vet du det också!!

    Carina, jajemensan, prova du med:)


    KRAAAAAAM

    SvaraRadera
  5. Intressant!! Inte allra minst för mig ;-) kan inte du mejla mig namnet på boken, om den finns att beställa?? Nu blev jag än mer impad av all din kunnighet och driftighet.. KRAM

    SvaraRadera
  6. Å Kiqi, du är alldeles för snäll! Jag vet inte om jag är så driftig, hihi, jag var tvungen att skriva den som ett examnearbete alla hade i klassen. Visst ska du få läsa den. Jag vet inte om det finns ett ex på Växjö Universitet. Annars har jag den här hemma gömd i nån kartong;)
    Jag ska leta efter den!
    Kraaaaam

    SvaraRadera