GI skapar diskussion på hemmaplan

I kväll har jag dammsugat och skurat golv, tvättat och stått över Per vid spisen för att försäkra mig om att han följer konstens alla regler när han lagar till vår GI mat. Han är måttligt intresserad och sådär glad, om jag säger så!
Så här lät det tidigare i kväll
- Här kommer man hem trött och utarbetad och så ska jag ställa mig och göra Ceasarsallad a la GI som du hittat på nätet, nej jag orkar inte med sånt nu. Jag vill bara ha mat snabbt!

- Men hur svårt kan det va, Per? Ska jag göra det då?

- Nej, det är jag som sköter matlagningen här (samtidigt sträcker han lite på sig och ger mig en blick som säger att det där vet du)

- Du lovade, försöker jag!

- Ja, men kan jag få göra något annat än Ceasarsallad? Hur mätt tror du jag blir på det?

-Ok, men det ska vara enligt GI

Kycklingen har jag redan tinat upp så det kommer han inte undan. Han tjurar! Han börjar skölja färskpotatis och jag tittar misstänksamt på honom. Han möter min blick och säger

- Vad är det?

- Nej, fixa du, säger jag!

Han fortsätter och rotar fram en cremefraiche ur kylen. Sedan säger han

- Sånt här är väl fett och bra för dig?

- Japp, det är okej men det är väl lätt fraiche?

- Ja, men spela roll, säger han!

- Jo det spelar en stor roll, säger jag.

Tillsut får jag en kycklingfilégryta med grönsaker och broccoli istället för nypotatis. Jag tar för mig av såsen utan att skämas. Nu är det ju GI som gäller och alla tankar på att hålla igen på fettet måse jobbas bort. Det var gott som vanligt, hur får han till dessa smaker? Är det de färska kryddorna? I dag struntar jag dock i att berömma honom för maten, jag är sur!

Ja hur ska det gå.....