Spring i benen och bus i sinnet

En suddig bild från i går när jag var på verkstan!

Hej på er, Lova här. I går eftermiddag gick jag med mamma upp till pappas verkstad. Som vanligt stod han under en bil som liksom hängde i två stolpar. Jag kommer aldrig förstå hur det fungerar. Det är jättesmutsigt på pappas verkstad. Till och med på kontoret. Mamma fick för sig att hon skulle städa men pappa påminde henne om att jag var med. Ni ska bara veta hur snabb jag är, på två röda sekunder är jag borta om jag vill. I går stack jag ut och bort mot stängslet som leder mot gatan där de farliga bilarna kör. Jag hörde på avstånd att mamma ropade på mig men tänkte att de klarar väl sig själva en stund, utan mig! Två pojkar på cykel kom emot mig och uppehöll mig tills mamma kom springande. Då hade hon letat sig halvt fördärvad efter mig i en minut ungefär. Mamma tyckte det kändes som en evighet. Hon tog upp mig och kramade mig. Hon tackade pojkarna för att de hade stannat hos mig. När jag är på verkstan måste vi stänga portarna för annars kanske jag rymmer igen, säger mamma! Mamma och jag åkte och handlade ett mellanmål till mig när vi förstod att pappa skulle jobba övertid och middagen skulle bli sen. Jag fick mat, ritade på några av pappas visitkort, trillade i en pöl med vatten och smuts från en bil som tvättats, åkte på pappas städmaskin och testade pappas nya dusch i omklädningsrummet. Jag hittade en gammal napp i köket, snodde kakor ur burken som pappa ställt fram till sina kunder. Att äta dem är överskattat, tycker jag, jag slänger hellre dem omkring mig! Dessutom brukar mamma bli galen när jag äter för många kakor, det är lika bra att lägga ner det projektet.

I dag ramlade jag av en stol på dagis och sedan ramlade stolen över mig. Ni anar inte hur ledsen jag blev men som tur var så var moster "Hanna" där och tröstade mig. Dagisfröken Eva sprang och hämtade min napp (som jag får ha ibland) Efter en stund kändes det bättre igen!

I kväll har jag mest busat med katten Bosse och så åt vi pappas goda GI-gryta