Herr Tålamod tar skit - igen!

Att katten här hemma har svårt att freda sig från vår lilla tvååring kommer nog inte som en överraskning för er som följer bloggen. Herr Tålamod, som har blivit hans nya namn, hoppar och skuttar likt en speedad kanin för att undkomma Fröken Taskigs utall. Det vill säga, Lovas utfall. Hon skiner med hela ansiktet när Bosse kommer in efter några, låt oss anta, lugna timmar utomhus.

-Mamma, Bosse kooommer....iiiihhh (illtjut)

och så springer hon fram till honom och stannar precis brevid hans nuna. Hon verkar bestämma sig i samma stund som hon står där om hon ska gå på den vänliga linjen eller helt enkelt drämma till honom rätt över nosen. Herr Tålamod står kvar till min förvåning och rätt som det är stryker hon han över ryggen.

- Åh va du är duktig Lova, nu blir Bosse glad!

Hon tittar på mig och sträcker på sig av berömmet hon får. Bosse hoppar upp på första steget på trappan till ovanvåningen och Lova vill följa efter.

- Nu ska Bosse upp och äta Lova, du kan vara kvar här nere!

Hon har redan börjat att gå upp för trapporna (grinden är sedan några veckor borttagen då hon har visat att hon går upp och ned utan problem) men jag hindrar henne på tredje steget. Katten måste få ro när han ska äta, det håller inte annars. Lova visar sitt missnöje men finner sig ganska snabbt i situationen och hittar en bok om Nejlika som har en röd potta precis som hon. Vi bläddrar i boken, jag försöker läsa. Det blir fler och fler meningar lästa för varje gång hon öppnar en bok, men oftast bläddrar hon förstås så fort att vi inte hinner läsa. Bilderna är ju roligare! Jag pekar på Lovas röda potta och säger

- Titta, din potta är också röd!

För några dagar sedan kom det första kisset i pottan. Hon satt en bra stund på pottan och när de få dropparna bildade en liten pöl där i botten blev hon både förvånad och lite stolt. Jag har förberett mig lite i tankarna för den stunden då första kisset kom på pottan. Jag skulle överrösa henne med beröm vilket jag gjorde. Det blev nog lite too much;)

Herr Tålamod kom tillbaka ner från sin smaskiga måltid bestående av enbart kattfoder. Någon burkmat blir det inte. Möjligtvis kokt fisk en gång i veckan. Lova var framme hos honom på sekunder, han hoppade upp i fönsterkarmen och såg ner på henne med ett sådant lugn som bara katter kan visa. Lova tog en vit plastpall från IKEA och kom upp i hans höjd. Han vred sig missnöjt i fönsterkarmen men hoppade inte ner.

Skyll dig själv, kattskrälle, tänkte jag.

Och då kom det, slaget jag väntat på.

- Fy Bosse, säger hon och ser arg ut! (Hon vet att det är fy att vara i fönsterkarmen)

- Men Lova, så får du inte göra. Du får inte slå på Bosse för det kan göra ont.

Bosse hoppar ner och tar genvägen via soffan till nästa fönsterkarm. Det är tur att här varken finns några dyra krukor eller fina blommor. Det hade inte fungerat i detta hemmet just nu. Innan Lova föddes var Bosse aldrig i fönsterkarmarna, nu blir det en tillflykt!
Lova visar att hon skäms. Hon vet ju innerst inne att hon inte får slåss, men det är lätt att glömma sig....när man är två år gammal. Som tur är så är Herr Tålamod faktiskt precis som hans man antyder, en väldigt tålamodig katt. Fröken Taskig kommer att lära sig en dag och då hoppas jag att de kan bli goda vänner.