Förkylningen släpper sakta sitt grepp om mig medan jag otåligt vinkar adjö till den! Jag är så innerligt trött på inte kunna svälja en bit mat förrän hostan är igång. Dessutom är jag trött på att låta som en hormonstinn tonårskille i puperteten där rösten inte verkar kunna bestämma sig för om den ska vara ljus och klar som en liten pojkes eller mörk och dov som en mans.
Hur som helst så var jag tillbaka på jobbet i dag, klockan 07.00 slog jag upp den stora porten och stegade vant in. Även 07.30 kollegan var på plats, tidigare än vanligt. Kaffebryggaren var påslagen och rapporteringen från de senaste timmarna trillade in. Jag öppnade munnen och skulle säga något intelligent som mest lät som när brorsan var tolv och skulle tillrättavisa mamma. Två personer vände sig mot mig. Det kvittar liksom i det läget hur bra saker jag än säger för när rösten låter så obarmhärtigt skev så är det precis det, och ingenting annat, som folk lyssnar till.
- Så snällt av dig Jennie att komma in i dag och byta ut XXX som har halsfluss!
- Eh, jo...nej, men det är ingen fara! Jag är på bättringsvägen nu!
De synar mig och jag förstår dem. Vaddå på bättringsvägen? Näsan börja rinna och jag plockar fram mina pappersnäsdukar ur min löjligt stora väska. De tittar fortfarande på mig.
- En kopp kaffe kanske...eller vill du ha tee?
Jag skakar på huvudet
Tack...nej, men jag ska väl ta och sätta igång med mitt nu.
Jag går mot kapprummet och ska hänga av mig. Hade jag snubblat och slagit huvudet i något olämpligt och samtidigt vält ut något väldigt olämpligt så hade denna scenen på något sätt varit komplett. Förstår ni vad jag menar? Som tagen ur en komedi! Komedin om den sjuka idioten som inte hade vett att stanna hemma tills han var kry
I går kväll blev det grillning på mina föräldrars soldäck. Syter Johanna med familj kom hem från sin veckolånga semester i stugan och hade en hel kasse med marinerade kotletter över. De slängdes på grillen tillsammans med lite fläskfilé. I ugnen värme vi potatisklyftor och så gjorde vi en grekisk sallad efter konstens alla regler. Till det, tzatsiki såklart men även en pepparsås från Jensens Böfhus. Mamma och pappa invigde sin nya värsting-grill från Weber och pappa var märkbart stolt över den! Maten blev kanongod! Mamma hade plockat svamp tidigare på dagen, men så mycket kantareller att det räckte till oss alla var det inte tal om.
Solen som brukar lysa med sin frånvaro lös i går kväll över oss!
Jaha nu sitter jag här
SvaraRaderaoch blir sugen på grillat=)
Du skriver så jävla bra och
roligt! Det är en fröjd att
läsa dina texter=)
Har precis betalat in
räkningar och fattar att
det inte blir något annat
än Bohuslän i augusti=(
När kommer ni upp hit=)
Kram Sandra
Hahahaha! Kul skrivet/Kajsa
SvaraRaderaHihi.. Ser hela scenen framför mig..
SvaraRaderaMen vad skönt att du är på bättringsvägen iaf.
Kram kram
Jag håller tummarna för att du verkligen kan vinka hejdå till den där förkylningen! Mitt i sommaren. Lilla grodis, som idag fyller 1 år, vaknade imorse med förkylning. Kul att fira sin första födelsedag med gnissel och snor.
SvaraRaderaKrya på dig!
Hoppas du mår bättre nu. Det är inte kul att vara förkyld på sommaren jag vet av erfarenhet. Kul scen du målade upp i texten:)
SvaraRaderaAlltid lika skojigt att läsa dina humoristiska texter. Du bjuder på dig själv. Inte många som kan det och det är därför delvis jag gillar din blogg
//Carina
Tack för snälla kommentarer...ibland slår jag på stort och skämtar om mig själv...det måste man ju! Det är det som gör att man kan vara en bra människa! Kan man skratta åt andra så kan man skratta och göra humor av sig själv också, så är det!
SvaraRaderaKan man inte det, däremot, då får man väl jobba på det...det är det som kallas självkänsla! Det har jag gott om;)
Kram på er alla
Ps, jag är frisk nu, men hostar lite fortfarande!