Tio sidor bok och total stiltje

Tack för era fina kommentarer i förra inlägget. Det värmer hjärtat. Jag kan säga så här, jag lever och mår bra! Mycket mer än så kan jag inte skriva men händelsen i fråga tog upp en sådan stor tankeverksamhet i går att jag var tvungen att yttra mig om den här på bloggen. Pränta ner en liten rad och posta den. Detta trots att jag vet att några av er kanske tror att något allvarligt hänt mig. Det har det inte! Det har inte heller hänt mina anhöriga något allvarligt. Ändå kan jag inte skriva om allt som händer i mitt liv, det skulle bli helt absurt tillslut.

Fler sådana här rader kommer dyka upp, var så säkra! Bloggen är min ventil utåt eftersom jag inte har Facebook, ni vet? Eller twitter för den delen!

Vad det gäller mitt bokprojekt så har jag i skrivande stund uppnått tio sidor och funderar nu seriöst på att ta en liten paus. Den där genuina skrivar-glädjen är som bortblåst och det är så mycket jag vill få ner att det bara hopar sig eller låser sig. Jag behöver få distans till boken för att kunna bena upp mina tankar och sortera informationen som ska präntas och icke präntas.
Varje gång jag öppnar min dator och ser dokumentet liggandes på skärmen blir jag matt.
Dokumentet har blivit en samvets-grej....ni vet, ååå...nu har jag inte skrivit något på boken i dag heller. Då blir det inte bra!
Nej, bok-skrivar-pausen börjar från och med nu!

I dag har varit en vanlig dag! En vanlig dag innehållandes vardagliga ting som matlagning, påfyllning i kylskåpet, tvätta kläder och byta sängkläder. Plocka i och ur väskor, torka bord, läsa tråkig post, svara på mail och jobba på datorn. Ringa viktiga samtal, häpna över hur dålig svenska folk svänger sig med när de skriver rapporter på jobbet.....natta klarvaken och halvilsk dotter.....läsa några kapitel ur Annika Östbergs " Ögonblick som förändrar livet"
Titta på rapporter, halvslumra framför teven med datorn i knät, blogga....

Nu, sova! Godnatt!