Jag bröt ihop litegrann, kavlade upp ärmarna och gick vidare!

Ungefär så kan man sammanfatta mitt liv den senaste tiden! Det har aldrig framkommit varför här på bloggen och jag tycker det är tid för det nu. Ni som är bra på att läsa mellan raderna har kanske redan anat? Många som läser vet redan, andra vet inte! Jag och Per har gått skilda vägar, han har flyttat på min begäran! Det värsta jag vet är när folk tycker synd om mig, så jag undanber mig alla tycker-synd-om-dig-inlägg! Det är nämligen inte ett jävla dugg synd om mig, snarare tvärtom!

Kvar i lägenheten finns jag och Lova! Här blir vi åtminstone ett tag till, innan vi skaffar trädgård och större boende. En efter en har mina vänner på senare tid avlöst varandra med att komma och hälsa på, det känns bra! Så här mycket besök har jag nog inte haft sammanlagt på ett helt år tidigare. I helgen får jag besök av Maria och Sandra, det ska bli så himla kul. De kommer utan sina barn för att de vill ägna all tid åt mig och Lova. Det ska snackas gamla minnen, ätas, fikas och skrattas i mängder. Mina vänner är alltid välkomna hit, no mater what, och det vet ni!!

I morgon eftermiddag är det jag och Jannika för hela slanten, det blir promenad och fika på Nyan! På torsdag kommer mina älskade systrar med sina barn och vi ska baka våfflor med massor av grädde och sylt. Inte för att någon av oss behöver det, men för att det är så gött att leva som om morgondagen var den sista. Det kan det ju mycket väl bli.

Ingenting är för evigt!

Inte jag! Inte du! Inte heller den destruktiva kärleken!