600 milliliter duschkräm rakt ner i avloppet

Att jag har en busig och företagsam dotter tror jag ni alla vet vid detta laget. Hon stökar till ett rum så att golvytan inte syns på mindre än två minuter. Hon hinner med att klottra ner båda benen med en upphittad bläckpenna, rulla av allt toapapper från en rulle samt kleta ner ansiktet med mammas "ögonsvart" (mascara) på ungefär samma tid. Just detta inträffade när jag satt i telefon! I dag fortsatte hon sina bravader. När hon satt i sin badbalja och jag stod med ryggen vänd mot henne då jag hängde tvätt, hann hon ösa ut 600 milliliter duschkräm i baljan. Med de jättestora hålen som finns i stora flaskor duschkräm så gick det på nolltid. Vattnet var vitt och baljan farligt hal på botten. Den lilla skrattade stort med hela ansiktet ända tills hon fick en tillrättavisning. Det bästa med henne är ändå att hon har vett att säga förlåt när hon har gjort fel. Det kommer bli något stort av henne, sa pappa! Det tror jag också, företagssamhet kan väl aldrig bli fel;)

I eftermiddag bakade vi en kladdig kladdkaka. Det i kombination med en mycket kladdig dotter gjorde att jag hade kladd högt och lågt i hela köket. Den mörka chokladsmeten fanns på Lovas fötter och långt upp i näsborrarna. Där borde det väl ändå inte vara;) Vi smakade en varsin bit, det är ju ändå lilla lördag i dag! Resten hamnade i kylskåpet och kanske bjuder vi bort det i morgon. En tur till lekplatsen hann vi också med och när vi kom hem började det mörkna. Lova har blivit väldigt intresserad av allt vad kalas heter. Hon frågar ofta när hon fyller år eller också säger hon

- Jag fyllde år i går mamma!

Jaha, brukar jag säga då. Hur mycket fyllde du då?

- Tre, fyra svarar Lova!

sedan visar hon upp tre fingarar. Tummetott, slickepott och långeman. Hon vet mycket väl vad fingrarna kallas. Det har mormor lärt henne! I kväll blev det extra mycket prat kring hennes kommande kalas. Ungen blev så uppspelt att hon inte somnade förrän klockan 21.30. Inte speciellt lyckat då hon ska till dagis tidigt i morgon bitti. Vi får nog justera det lite, vi har ju lyxen att kunna göra det! Visserligen ska jag vara på jobbet klockan 9.30 och kolla över mina framtida arbetstimmar men det får fixa sig på något sätt.

- Mamma får jag ballonger?

- Ja, du ska få ballonger den dagen du fyller år.

- Får jag paket också?

- Ja, det ska du få.

- Åh får jag? Blåsa ljusen då?

- Vill du blåsa ljus på tårtan?

- Jaaaaa!

- Jo, men det ska du få göra. Kommer du ihåg att Hilma blåste ljusen på sin tårta?

- Mmm, vad händer sedan då?

- Du menar efter det att du blåst ljusen? Då får man smaka på tårtan!

Så fortsatte konversationen. Hennes språk är så tydligt nu, massor med nya ord kommer, det är en sådan period. Jag spricker av stolthet, att vara förälder är den bästa rollen man någonsin får, inget kan jämföras med det!

På programmet Skavlan i kväll gästade den försvunna flickan Madeliene Mc Cann`s föräldrar talkshowen. Det är fem år sedan deras, då treåriga, flicka försvann från ett hotellrum när familjen var på semester. De letar fortfarande! Det tror jag att man gör som förälder, inget konstigt i det. Men hur i all världen orkar man stiga upp på morgonen, hur orkar man leva vidare? Jag blir lika imponerad varje gång. Och sorgsen. Och bedrövad. Jag hoppas innerligt, med hela mitt hjärta, att denna lilla tjej fortfarande är vid liv. Jag skriver det en gång till, att få vara förälder är den största gåvan en människa någonsin kan få, det går inte att jämföra med något annat.