Livet går vidare, det måste det! Tyvärr inte som jag vill att det ska gå vidare, men som det ändå gör i den orättvisa värld som kallas livet. I det brutala lotteri som vi alla befinner oss i och där vi likt marionettdockor slussas runt som i ett spel. Vem vet vad som väntar bakom nästa krök? Det går aldrig att förbereda sig på det värsta eller värja sig, det bara kommer.
Tulpaner piggar upp!
Det är tyvärr (just i detta fall) bara att hänga med i livet och inte streta emot alldeles för mycket. Vad bra att du köpt tulpaner och ljusat upp tillvaron en smula. Det är det lilla som gör det stora.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin dag, så fin det går att ha mitt i sorgen.
Varma kramar.
En STOR kram igen till dig Jennie!!!
SvaraRaderaPrecis så är det, det kommer alltid att komma... svårigheterna, prövningarna, i livet. Det enda man kan göra är att förhålla sig till det. Precis dessa orden sa jag till min psykolog jag hade på mitt rehab efter min bilolycka. Jag gick ju hos henne typ varje vecka där i början. Och när jag sa dessa orden, började hon gråta. Tårarna rann ner för hennes kinder och jag frågade varför hon grät. "Jo, du har bara varit här så kort tid, och säger redan detta...". Hon menade på att det är en av de viktigaste insikterna vi har. Att "det", dvs smärtan, svårigheterna, prövningarna, kommer att komma om-och-om-igen... hela livet. Och det vi kan göra är att förhålla oss till det.
Du är så klok Jennie.
Och när det gäller döden, den vi alla ska möta, någon gång, så går det nog inte att göra något annat än sörja. Gråta. Och till slut acceptera.
Fast det är jag inte säker på att man kan göra. När döden hämtar den man håller så kär!
Jag skrev en dikt en gång om styrka-
Där hade jag med
"Att styrka är att släppa taget om det man håller av..."
Och precis så är det.
Tänker på dig, varje dag!
kram
Vilka bra ord och tankar! Det är ju precis så som du skriver och det gäller att komma på det mitt uppe i allt elände! Det är inte lätt, absolut inte! Gör man det så har man nog kommit en bra bit i sorgarbetet över vad det än är som hänt... om det hänt en själv eller någon närstående. Att komma över en kär väns eller en familjemedlems död vet jag inte om man någonsin gör, men för varje dag blir man bättre på att förhålla sig gentemot det inträffade om man bearbetar det rätt. Kram vännen
SvaraRaderaHaha, nu svarade jag Caroline men kunde lika gärna ha svarat dig Sandra för jag kan inte annat än och hålla med dig i ditt resonemang också! Tack för era fina ord, de värmer! Kram
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska skriva mer för allt är liksom redan skrivit av kloka människor. Jag tänker på dig men kan inte föreställa mig. Hoppas varje dag känns lättare och att du har mycket stöttning runt dig av familj och vänner/ Kajsa
SvaraRadera