GLAD MIDSOMMAR

GLAD MIDSOMMAR och simma lugnt!!

Blommor på bordet och humöret på topp!

Jag var tvungen att plocka fram de rosa ljusstakarna som annars bara används på Lovas födelsedagar, de matchade ju blommorna jag plockade in i dag!

Midsommar närmar sig med stormsteg!

I morgon är det dags igen, för midsommar och dans kring midsommarstången! Sill och potatis har vi redan premiär-ätit och det var helt ljuvligt gott, som alltid!

Lova åker på sin racerbil från Kettler! Tyvärr gillar hon inte den så mycket som jag hade önskat, därför är den nu till salu. Är någon intresserad, så hojta till! Den är alldeles ny och är aldrig använd utomhus. Fler bilder och information kan du få om du kontaktar mig på jennie.nilsson77@hotmail.com

Så, vad pysslar vi med nuförtiden?

Istället för att lägga ner dyrbar tid på att få ner text publicerar jag här lite nytagna bilder som får tala sitt tydliga språk! Underbara pioner i mina föräldras trädgård!

 Lova gungar hemma hos sin mormor och morfar

 Picknick i det gröna, mor och dotter! 

 Mamma har fyllt år och fick en fin blomma till altanen av min bror Markus och Linda

Rosor från arbetskamraterna...man kan ju nästan tro hon fyllde jämnt, mamsen;)

Av mig och syster Josephine fick mamma ett halsband som Josses kompis Nadja gjort. Det är helt underbart med pärlor, silverhjärtan och berlocker med bilder av hennes fyra barnbarn. Gissa om hon blev glad? Tyvärr gör sig inte halsbandet på bild, det är jättefint i verkligheten!

Lova gungar vidare, här på mina föräldrars trädgård

Ute faller ett stilla sommarregn!

Klockan är natt, jag kröp precis ner i de vita krispiga lakanen. Vita för att jag älskar renheten och krispiga för att de faktiskt är nytvättade. Fönstret till sovrummet står på vid gavel och regnet smattrar mot rutan. Det var faktiskt ganska varmt ikväll och eftersom mitt sovrum ligger i söderläge så har jag vädrat i en timme innan det ens är lönt att försöka sova! MiniMe sover hos sin morfar och mormor i natt! Det innebär hela sängen för mig själv och det händer inte ofta! Det är tomt utan hennes stilla snusande och saknaden av sparkar kommer bli påtaglig i natt. Det händer nämligen ganska ofta att jag får mig en fot i sidan. Men på det hela taget är det ganska najs att vara barnfri och det behöver man som singelmamma! MiniMe har förmodligen burrat till sin blonda page i kudden vid det här laget. Själv ska jag släppa ner mitt mörka svall på kudden här och försöka sova. I morgon ska det bli putsa fönster för hela slanten. Höga skjutbara glaskomplex och fönster, insida och utsida!

Den 14 juni 2006

I dag för 6 år sedan! Jag (i ljus klänning) och studiekollegan och kompisen Cilla står på trappan till Theleborgs slott i Växjö i väntan på att äta en god femrätters och ta emot våra examensbevis. Två nybakade utredare! Förutom att käka god mat och dricka välkomstdrink fick vi lyssna på livemusik och dansa hela natten lång i våra långa balklänningar. Det spexades och det skämtades om kursare och professorer. Ingen gick fri. Detta var en dag som för evigt är präntad i minnesbanken, dagen då vi fick ett bevis på fyra års blod, svett och tårar vid Växjö Universitet. Dessutom fick vi en chans att krama varandra "hejdå och lycka till" för efter denna natten var det som om en bomb slagit ned. Mina kursare försvann en efter en från stan. Jag flyttade till Göteborg!

Det är sex år sedan! Precis på dagen! Och i dag delar jag med mig av denna oförglömliga dagen och natten med er.

Ursäkta den urusla bildkvalitén, fotona är tagna med min iphone direkt från albumet, då jag inte har sparat originalen i datorn....jag har ju bytt dator ett x antal gånger sedan dess och bilderna har väl försvunnit när något kraschat, tyvärr.

Vi fortsätter på temat bebisar!

Häromdagen visades ett barnprogram på teve när Nicke Nyfiken ruvade på ägg som sen kläcktes och blev till små söta kycklingar. Bebisar! I dag hittade Lova ett plastägg i varukorgen av plast som vi köpte nyligen. Där i ligger diverse varor från dagligvaruhandeln, perfekt när barnen ska leka affär! Hon la ägget i soffan och satte sig på det. - Snart kläckas det! - Vaddå Lova? - Bebisen - Jasså, sitter du på ditt ägg? Aha, ägget kläcks menar du? - Ja! - Ska du sitta länge? - Ja! Hon sitter och sitter! Tillslut tar hon upp en liten korv från varukorgen - Här mamma, här i bebisen!

Att tiga är silver, att prata är guld....i alla fall om man är tre och vill ge sin mamma ett gott skratt!

Snart börjar Hawii five-o på teve och i brist på annat kan ett och annat program av den serien verka lockande om jag är på teve-humör. Det händer inte ofta, tro mig! Jag läser hellre bloggar, uppdaterar mig på Instagram och messar vänner. Är teven utrotningshotad? I det här hemmet kanske!? Lova och jag har varit krassliga sedan i måndags, där har ni delvis förklaringen till varför bloggandet inte ligger på topp här! Det är magen som spökat. Lova är frisk, men jag känner mig fortfarande matt och orkeslös. Jag har levt på knäckebröd, proviva och nyponsoppa. I dag utmanade jag till och med ödet och bredde på lite mjukost på knäckebrödet. Det gick ner...och kom inte upp, vilket var helt enligt planen. På eftermiddagen kom syster Johanna förbi med ett överaskningspaket till Lova innehållandes lite godis, en liten chipspåse och en liten påse ostbågar samt en barntidning med leksak. Glädjen hos den lilla visste inga gränser. Jag plockade fram en skål och fyllde den med exakt så mycket som jag trodde att den lilla magen skulle klara av efter nästan en veckas maginfluensa. Chipsen och ostbågarna väntar vi några dagar med då det friterade inte är så bra just nu. I tidningen fanns en bild på Hello Kitty som skulle tas ur och färgläggas, kort som skulle klippas till och spelas med och klistermärke som fästes lite varstans. Lova hade och göra en bra stund och jag kunde lägga mig och min bråkande mage en stund i soffan och bara sluta ögonen.

- Får mamma ligga här och blunda en stund?

- Ja, det får du mamma!

Hon är snäll Lova, lugn och förstående. Efter några minuter kom hon fram till mig

- Mamma, jag är en bebis (låtsasgråt) och så la hon sig på min mage. 


- Är du bebis? Är du ledsen?


- Jag är hungrig

och så letar hon upp mitt ena bröst och låtsas att hon äter. Jag skrattar rätt ut, kan inte hejda mig!

- Åh är bebisen hungrig, sa jag! 


- Jaaa 


- Vill du se bilder på bebisar?

Lova nickar! Jag plockar fram hennes album från bebistiden. Vi tittar tillsammans.

-Vet du Lova, när du var liten bebis låg du i min mage och växte och blev större!


- Jaaag veeeet mamma! 

-  Sen föddes du på sjukhuset


- Varför då? 


- För att du var så stor att du blev för stor för min mage


- Varför då?


- Jo, du åt kanske mycket mat när du låg i min mage


- Jaaa kanske mycket chips, popcorn, godis och cola? 


- Njaa du åt det som jag åt, potatis, köttbullar och sås till exempel


- Varför då?


- Joo...eh...det var en lång sträng (jag måttar med händerna) mellan din mage och en del av min kropp och där igenom fick du mat från mig


- Som en mask? 


- Ja, det kan man säga! 


- Hade masken ben? 


- Nej, det tror jag inte! 


- Hoppas inte den var död

Är det bara jag som kommenterar?

Nu är jag arg på Instagram...eller ja inte på Instagram som sådant...utan på att människorna bakom profilerna där är så dåliga på att kommentera en bild. Som vanligt är det bara jag som kommenterar....hahah, nej...nu skojar jag...men faktum är att hur meningsfullt är det att få ett "gilla" på sin bild? Man vill ju för fasen ha en skriftlig respons. Ett "Hur fan ser du ut?" är bättre än ingenting alls. Ellerhur?

Jag ska sluta vara så jävla duktig, snäll och tillmötesgående och skriva kommentarer, från och med nu ska jag vara lika lat och tråkig som alla andra på det där forumet och bara trycka på gilla-knappen....jag har redan börjat så smått;)

Så det så!!!

Det bidde ingen blåbärspaj!

Jaha, där drog min lilla i väg på kalas och jag fick egentid! Trevligt! Vad gör jag nu då? Det är lördag och helgen är ett faktum. Jag lovade Lova en paj med blåbär och vaniljsås då hon hittade bär i frysen och utbrast - jag vill ha blåbär mamma! Detta var innan lunch så jag tog upp dem så att de skulle tina och lovade paj till sena eftermiddagen. Nu får hon garanterat tårta och andra läckerheter så någon mer paj blir det inte för henne i dag. Någon måtta får det vara på sockerintaget. Ska jag baka ändå eller tar jag min värdefulla egentid till något annat, det är frågan det! Ses sen!

Jag fortsätter att bjuda på bilder

Lova sysslesätter sig med att handla, rita och spilla på sig...ja, varför inte?

Var tog sommaren vägen?

Fredagen i bilder...

Dagens bästa i brevlådan, två läckra handdukar från Newport och ett sött ljus från " The house of aroma". Det kommer bli jättefina inslag på toan på undervåningen. Som ni vet är jag ju en sucker för svartvitt.

I dag har det varit invigning vid Coops nya parkering. Dansbandsmusik i form av hemmabandet Wizex, försäljning av korv med bröd och hopptorn för de allra minsta. Eftersom regnet stod som spön i backen var Lova ganska ensam om två stora hopptorn med rutschkanor. Som julafton för en treåring! Hon hoppade, åkte rutschkana och hoppade lite till. Även jag var uppe och hoppade för att assistera Lova. Jag hade converse på fötterna och i "spåren" på hoppdynan samlades mängder med regnvatten. Jag tog två steg, steg ett och steg två....sedan var jag alldeles genomblöt ända in på fötterna! När jag tramapade ner rann allt vatten mot foten och typ dränkte den. Jag kunde lika gärna doppat fötterna i sjön;) Som mamma är jag väldigt förnuftig dock och satte regnstövlar på Lova. Bra tänkt där!

Så här kan det se ut på frukostbordet när någon gärna vill själv;) Någon som är sugen på en smörgås?

En sötnos i gröngräset!

Testar igen! Nu blir det nog lagom:)

Testing, testing!

Jag testkör en bild också för att se vad som händer med formatet! Ha tålamod med mina tappra försök att göra bloggen finare och bättre, mitt tekniksinne är som ni vet näst intill obefintligt;) Tack Sandra för hjälpen (www.aresmamma.se)

På bilden har ni Lova, 3 år!

Nytt, nytt, nytt

Håll i hatten, för nu blir det förändringar i bloggen igen....jag sa ju det, jag var inte helt hundra procent nöjd tidigare....det är jag inte nu heller i och för sig;)

Pedagogerna, ett pedagogiskt släkte....eller?

Alltså, jag förstår mig inte på pedagogerna ibland. Hämtade Lova i eftermiddag från dagis och då hade hon hela sin klänning full av jordgubbskräm...inte målarfärg eller lim...utan jordgubbskräm. Vari ligger det svåra att knäppa fast en haklapp på barnet vid måltiderna så att de ser representabla ut resten av dagen? En treåring? En riktig kladda, vilket de mycket väl vet om. Skulle de inte kunna göra det till en rutin och sätta på alla kladdiga småbarn haklapp vid måltiderna så att de slipper gå omkring och se ut som de badat i jordgubbskräm resten av dagen? Inte fasiken hade jag låtit henne se ut sådan bland folk, inte ens hemma hade hon fått gå omkring med en sån smutsig klänning. Det kanske inte är ett så stort problem, men tro mig...det är inget stort problem att knäppa på en haklapp heller! Hur fräscht är det till exempel att dra på sig ytterkläderna ovanpå ett smutsigt plagg? Då får man ju ta hem och tvätta dem också. Det skapar bara merjobb! Hade hon haft mer mjölk i krämen hade hon blivit blöt och då hade de fått merjobbet att byta på henne också. Är det bara jag som reagerar på sånt här? Det hänger en uppsjö av haklappar i plast med uppsamlingsficka framtill på Lovas dagis. Att börja använda dem till de minsta barnen kanske vore på sin plats, i alla fall anser jag det! 

Om hon hade haft lim och målafärg på sin klänning hade jag köpt det, det går att skydda dem från det också....men i leken kan de få vara utan förkläde på dagis.

I dag har jag och Jannnika käkat thaibuffé och shoppat på H&M i Hässleholm! Jajemensan!

Nationaldagen

Jag och Lova önskar er alla en glad nationaldag med mycket god mat och träffar med nära och kära!

Två diagnoser satta av en amatör

Lill-Hönan i sin nya jumpsuit som är en av de kläderna jag berättade om häromdagen. Visst är den söt? Ni som följer mig på Instagram har sett denna bilden för länge sedan. Du som vill följa mig på Instagram söker på LovaTova09. Bilderna kommer snabbare ut där!!!

Jag försöker mig på ett inlägg, trots noll inspiration! I dag är en städdag. Vädret är allt annat än vad det borde i juni månad. Regnet som övergår i hagel öser ner och det är kyliga vindar, ibland kanske en skarp strimma solsken letar sig fram mellan molnen, men det är snabbt övergående. Persiennerna åker upp och ned i takt med att vädret skiftar! Tvättmaskinen går varm, jag tvättar inte bara kläder utan även alla lakanen. Golven är dammsugna och tvättade. Soporna står knutna i hallen och väntar på att jag ska orka gå ut med dem! Vi åt nyss en lätt lunch, mackor med leverpastej och en skiva tomat. En varsin halva äppel skivade jag också upp. Lite frukt måste hönan ha varje dag. Frukt och grönt! Jag vet inte, men det är något sentimentalt som hänger över mig, som en hinna! Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag känner mig nere, men orkar inte riktigt dra det eländiga upp till ytan och bearbeta det! Alltså, ligger det där under ytan och pyser och blir jobbigt. Det gör att jag just nu inte orkar lägga i några högre växlar, utan gör vad jag måste men inte mer! PMS, tänker ni....och ja, ni är inte helt ute och reser...men det är bara en del av problemen just nu.

Två diagnoser har jag (självsatta och halvroliga) Den ena är

- Nedstämd delux
som leder till
- Borttappad skrivarlust...och ja, lust till det mesta egentligen.

Ja, ni hör ju själva!

I kväll kommer fina Jannika och håller oss sällskap och hon kan konsten att pigga upp så hon är nog bästa medicinen just nu:)

Skrivarlusten vill inte infinna sig

Hoppla, jag glömmer ju bort att jag har en blogg! Det är mycket nu, kära vänner! I kväll var vi och tittade på när syrrans Agnes spelade match i fotboll. Visserligen kom jag en bit in i matchen och missade godbitarna - målen! Agnes lag vann, de kämpade på bra! Inte nog med att jag just nu har massor att stå i, jag har absolut inget att förtälja när jag väl tar mig tid för skrivandet här på bloggen! Det blir nog en dödperiod ett tag! Stiltje...i en annars ganska livlig blogg